Det här är den roligaste, trevligaste, gladaste människa jag träffat. Hon var också otroligt envis och tjurskallig och skulle ha saker på sitt sätt och stötte man på problem löste man dessa men det skulle göras. En gång för många år sen tex bröt hon armen. Det var tidigt på veckan och hon fick gips. Damen ifråga tog sina hushålleliga sysslor på stort allvar och hemmet sköttes perfekt. Aldrig kunde man hitta ett dammkorn ngnstans, maten var den godaste jag ätit någonsin även om  min fasters inte går av för hacker den heller, men äpplet faller inte så långt från trädet antar jag. Frysen var alltid full av godsaker för bakar gör man alltid på fredagar, även med en gipsad arm. Min mamma tittade till henne på fredagen efter armbrottet och när hon kom dit hittade hon Aina i full fart med att baka bullar. Kavlingen hade varit lite knepig att få till men det var inte värre än att hon använde sig av sin gipsade arm och tryckte på kaveln. Bullar blev det som sig bör på fredagar! Samma underbara gumma hittade pappa några år tidigare uppe i toppen på äppelträdet. Stegen hade inte räckt till och gumman skulle till varje pris ha ner alla äpplen så hon klättrade upp. Då var hon 75+.  

Farmor har inte haft ett lätt liv. De levde fattigt, barnen var många, arbetet hårt. Hon blev tidigt änka och levde sen ensam alla år men hade en hemmaboende son. För 10 år sen genomgick hon varje förälders värsta mardröm och fick gå på ett av sina barns begravningar. Sorgen i den blicken hon hade den dagen kommer jag aldrig glömma.

För ganska precis ett år sen fyllde hon 90 år. Hon var väldigt dement sista åren men vi åkte dit vi som kunde och firade henne. Trots att hon inte hade en aning om vilka alla var så tog hon glatt emot alla främlingar i sitt hem(rum) och vi bjöd på fika och mat. I torsdags firade hon sin 91 födelsedag. Den skedde under lite mer stillsamma former. Mamma, pappa och faster Kerstin bjöd hem henne till Kerstin. Åt lite mat, fikade och umgicks. Erik fick följa med och representera vår familj.

Inatt somnade farmor in till den sista vilan. Det gick lugnt och stilla till väga och hon somnade igår kväll och vaknade inte i morse. Törs man hoppas att hon fått träffa sin son igen ?  En sak vet jag, jag kommer sakna dig Farmor!