I somras lurade brorsan in maken i ett äventyr, klassikern och jag överdriver inte speciellt mycket när jag säger att det äventyret så när kostat ett äktenskap för en klassiker innebär rätt mkt träning. Mårten är egen företagare och för en del av er som läser så tror ni säkert att det innebär fria tider, hög lön och långa utlandssemestrar. För oss som lever i verkligheten så innebär det arbetsdagar som sällan/aldrig understiger 10timmar nästan varje dag, en usel lön och semester har vi inte haft på tre år... Om er man jobbar och är borta mellan 7 och sällan kommer hem före 21 men desto oftare efter 23 förstår nog en imbecill att träningen utöver detta inte är populärt hos den som är hemma.

 Maken har inte tränat alls så mkt som han borde men trots det har det skurit sig här hemma för att jag inte fått ngn som helst möjlighet att återhämta mig utan allting har kretsat kring att få ihop vardagen och ändå har det inte fungerat så bra hemma. Jag ska vara ärlig, jag har surat ihop fullständigt ibland för jag har inga stora krav på egen tid men en liten stund i månaden vill jag ha iaf och ffa lite avlastning med Ida som kräver en hel del av ens tålamod.

Stressen för maken har väl inte gjort under med hans humör heller utan han har också tjurat ihop, lägg sen till att han alltid är hungrig när han kommer hem. Maken när han är hungrig... låt mig säga att hans hungerhumör är vida ökänt  Vi hamnar ofta på kollisionskurs innan vi ens har träffats ibland.

Idag var det dock dags för första etappen i klassikern och förutsättningarna var optimala. Kalle(brorsan) var nyopererad i ryggen, maken har precis haft magsjuka och inte hunnit träna alls sista veckan... Vasaloppet skulle åkas iaf så igår for de iväg och idag vid halv8 startade de. Strax efter 16 gick Kalle i mål men Mårten klev av efter 3 mil men så helt plötsligt började tiderna picka in igen i mobilen???? Han hade fått vila lite och ätit eller nåt och sen drog han iväg igen och kom i mån vid halv6. Får man vara stolt då över sin bror och make??? De klarade det!!!!!

Appropå magsjuka så härjar den fritt just nu hos oss och hos alla andra här i Gamlis verkar det som. Imorse vaknade Linnéa och hade ont i magen och sen brakade den lös... Hon har fått vara hemma hos mormor idag för jag kunde inte vara hemma. En av 3 lärare var redan sjuka... Vi får se hur natten löper. Om springandet från Linnéa fortsätter kommer nog sömnen lysa med sin frånvaro och då får jag nog ringa återbud till mina elever. Även Erik har blivit lös i magen igen men han är "sån". Hans mage är lite orolig och omogen även i vanliga fall men jag har iaf skaffat magdroppar som barnläkaren tipsade om för att få den att stabilisera sig. Han är bara lös, han har inte diarrée 10 ggr per dag eller mer.

Jag var iväg och rånade apoteket idag kändes det som för jag kom därifrån med vitaminer till Emma(kalcium med Dvitamin) eftersom hon ratar både mjölk och mjölkersättning som solhavre. Hon får inte i sig kalk ngnstans ifrån alls och då får det bli i tablettform istället. Erik fick sina magdroppar och de har vett att ta betalt. 150:- för en flaska som är hälften så stor som en ddroppsflaska!!! Måtte den vara prisvärd nu för annars får nog Erik hålla till godo med en proviva istället. Jag beställde också välling till Erik som kommer i mitten av veckan, lite andra vitaminer och lite småtjafs.

På eftermiddagen var jag iväg på en fortbildningseftermiddag på Fyrishov. Jag fick lyssna på en föreläsning om Läsning i klassrummet som väl inte gav så mkt om jag ska vara ärlig. Vi läser redan massor med alla våra elever och får också alla att läsa efter att vi hjälpt dem över den första tröskeln som ofta är att hitta en bok som lockar och intresserar men boken verkade mest inrikta sig på låg/mellanstadiet och dit hör inte riktigt jag. Den som kom efteråt var betydligt bättre. Den handlade om neurodidaktik. Det var en rolig, lättsam men lärorik och intressant föreläsning. Såna borde man få fler av. Kanske borde man bjuda in den föreläsaren till skolan på en studiedag istället och få njuta av honom en längre stund??? Det vore inte dumt kan jag säga för han har nog mkt att lära. Efteråt på väg ut gick jag genom läreomedelsvisningen och kom förbi ett bord med djuddämpande material. Jag började prata lite och tja, vi kom väl bra överens för jag kom därifrån med en produktkatalog, ett visitkort att kontakta för rådfrågning och så fick jag med mig 4 bollar att sätta under stolen. Dessa tänkte jag ta med till skolan och pusha lite för och även till jobbet att visa upp för kännedom. I år har vi ingen hörselskadad elev men de dyker upp lite nu och då och det är aldrig fel att hålla sig a jour med produktmarknaden. Det är aldrig fel med gratis  Det är väl ett litet specialintresse jag har eftersom Linnéa är hörselskadad tror jag.