Jag gillar att laga mat. Inte sån där tråkig vardagsmat som köttbullar, chickybits, blodpudding och köttfärssås utan roligare mat med lite tanke och arbete bakom. Jag gillar att sitta och bläddra i kokböcker och tänka hur maten smakar, olika sätt att variera den och sen går jag ut i köket inspirerad av alla recept och kokar ihop ngt helt eget   Mat är kul mao. Vi äter hyfsat varierat hemma och jag försöker tänka att 1dag köttfärs, 1 fisk, 1soppa, 1vegetariskt osv. Ite sällan blir det helvegetariskt i veckorna för att jag inte kommer ihåg att ta fram kött från frysen och mina ungar äter lika glatt av linsoppa och kikärtsgrytor som av köttfärssås och köttbullar. De äter sånt de känner igen som de flesta barn. Däremot hyser de en ohälsosam förtjusning över korv och köttbullar jag inte förstår för det är knappt mat i mina ögon. Köpeköttbullar, är det gott eller????!!? Det köper jag för barnen skull ibland och de får makaroner till, själv föredrar jag potatis och ngt annat till(senapssås, rödbetssallad edyl.). Mer vanligt som panikmat är i såna fall kikärtsgrytan här hemma eller färdiga kycklingspett/klubbor som man bara kokar ris till.

Nu däremot måste jag erkänna att jag har ingen som helst inspiration för mat. Jag känner mig så begränsad just nu för Emma är överkänslig mot laktos och allergisk mot soja, Erik tål inte mjölk, fisk eller soja, ägg har vi precis börjat introducera där MED STOR FÖRSIKTIGHET. Han fick smaka äggpannkaka iförrgår och inga prickar kom men väl som myggbett på ryggen igår kväll. Kan säkert varit ngt helt annat men vi får se. Lax tog det tre smakningar på innan han skrek hela natten sista gången och ägg kan vara likadant att det växer till när han utsätts för det.

Alltså jag är härdad allergimorsa och jag kan alla genvägar. Jag vet om ersättningsprodukter som havregrädde, solhavre, mjölkfritt margarin, mjölkersättningar på livsmedelsanvisning, köpt och egen gröt till små och stora barn, yosayoghurt, egenkokad välling till småpiltar på havremust och Nutra/pepticate/pfofylac osv. Jag är också van att laga mat till barn som har gluten/diabetes/nötter/baljväxter/röda frukter bär och grönsaker osv och kan men just nu har jag ingen inspiration alls. Jag känner mig vrång som dagisfröken sade om Linnéa när hon gick där och inte ville samarbeta  

Funderar på om jag skulle baka lite i helgen och prova ett nytt recept på chokladbollar utan havre... Min matberedare sade upp sig i höstas och började brinna och det var mitt allt i köket. Assistenten är bra på bröd och bullar men beredaren är jag beroende av nästan. Den använder jag när jag hackar, river, skivar, maler, blandar, mixar. Det är ett måste när man bakar småkakor, pajer och sockerkakor. Jag tror jag måste köpa en ny så inspirationen kommer tillbaka för havrebollar KAN man inte göra utan matberedarens fantastiska knivar  

Måndag morgon. I vårt hus innebär det en tidig morgon och väldigt trötta barn. Barnen som hela helgen vaknat mellan 6 och 7 av egen fri vilja sov idag som små grisar när klockan ringde kl 6 och vägrade vakna. Vi buffade och knuffade, klappade och smekte men de vägrade vakna. Linnéa och Ida låg tillsammans i makens säng och delade täcke. Det var väl varmt och skönt antar jag, maken hade emigrerat till soffan ngn gång under småtimmarna.

Erik vaknade vid ett i natt och vägrade somna om. Han fick komma över till min säng för att iaf slippa mistluren   som körde igång men väl där ville han inte alls somna utan han kröp omkring, klättrade på mig och förmodligen systrarna också när jag lyckades lura till ibland och så ville han prata, sjunga och leka... Jag vägrar prata, sjunga och leka på nätterna. Då är jag så tråkig jag bara kan vara för att inte uppmuntra och det fungerar oftast väldigt bra men Erik kan tydligen roa sig själv väldigt lätt, bara inte i sin egen säng. 

Efter ett tag gjorde jag som jag brukar och brottade ner honom och höll fast. Jag somnade till rätt snart så han kunde krypa loss och börja klättra och så började vi om igen. Ngn gång under natten somnade han före mig iaf för kl 6 då låg han med rumpan i vädret och sov väldigt gott. Gosplutten  .

Även Ida hade svårt att sova inatt. Kan bero på att hon sov middag igår för att komma undan städningen  Ungen gillar verkligen inte att städa... Hon har utvecklat en talang på att INTE städa iaf. Kampen fortsätter alltså... Idag är det stökigare än igår morse när vi började för hon blev arg på mig och började kasta ut saker på golvet. Sen kommer hon gråtandes och tycker att jag ska tycka synd om henne och hjälpa henne(städa åt henne). Jag är så kallsinnig att jag ger henne en kram och skickar tillbaka henne på rummet igen  . Mina krav är inte sååå högt ställda. Hon får en uppgift och när den är avklarad kommer jag in och hjälper till med resten. Gårdagens uppgift var att plocka upp kläderna från golvet och lägga i tvättkorgen...

Igår flyttade vår nya inneboende in också. Min kusin J ska bo hos oss denna termin. Det ska bli skönt med ngn att diskutera saker med. Maken är bra på mkt men diskussioner har han aldrig förstått sig på tyvärr och jag gillar just det. J är likadan.

J kommer också att hjälpa till att hämta barnen från skolan två dagar i veckan vilket jag tycker är superskönt! Då behöver jag inte ha så dåligt samvete över mina långa arbetsdagar och fundera kring hur det påverkar Linnéa och hennes ork. Tack J, vet att du läser här  

Den här helgen har maken och brorsan bestämt sig för att åka iväg på träningsläger. Båda två har väl drabbats av medelålderskris eller nåt för klassikern ska göras   Nu i helgen ska det tränas skidåkning intensivt så sagt och gjort packades det under gårdagen och sen for de till Gimo för att åka första 2milen för helgen(sade de iaf...) och målet är 10 mil under helgen. Jag tror vad jag vill om de tio milen och träningen som blir av kommer garanterat sällskapas av en och annan öl, lite chips/godis(maken mer än brorsan) och kanske tom en whiskeypinne... Då återstår frågan om träningen verkligen gör sån nytta efter det??? Ja, ja, de har roligt och det kan jag bjuda på och jag vet at maken får lida i spåret där han kämpar på som en tok medan brorsan ligger bakom och stakar . 

Själv har jag storartade planer för helgen. Idag har Emma och Linnéa en tandläkartid till 13:20 resp 13:40, vi behöver handla lite småsaker och sen behöver jag städa och så avslutar jag nog med ett tvättberg att vika. Låter roligt va  En fördel är väl iaf att jag inte kommer ihåg när jag hade tråkigt sist eller inte visste vad jag skulle göra.

Imorgon kommer min kusin hit och flyttar in. Hon ska bo här fram till sommaren i vår spelhåla nere i källaren. Spelhålan får flytta in i Emmas rum istället tror jag för en sån måste vi väl ha?!?! Måste nog en vända till IKEA också för jag behöver ett duschdraperi till duschen uppe så vi kan börja använda den, en låda till gerbilerna och en leksakslåda till Eriks alla leksaker som blev mångfalt fler efter jul. Tänkte ha en låda framme med några saker och så kan man byta lite nu och då när innehållet är tråkigt.

Appropå leksaker så fick Erik en traktor i julklapp med kärra bakom där man kan ställa lite olika djur. Den här traktorn är självgående och låter som en motor först för att sen övergå till en munter melodi. Traktorn skrämmer Lilleman från vettet! Han blir helt livrädd för den av ngn anledning. Han är en liten fegis  

Nu måste jag nog fixa lite lunch till tjejerna innan tandläkarbesöket för jag gissar att de är liiiiiiiite mer medgörliga där om de har mat i magen.

Idag har jag ändrat min ansökan för förskoleplats, eller ja Eriks då är det som ska gå. Jag hade först ansökt om plats från första april men nu ändrade jag till mars och sen har jag lagt till en förskola i Svartbäcken på min lista förutom de privata förskolorna här i Gamlis och så dagmamma förstås. Det finns två kommunala förskolor här också men jag har inte hört ngn enda som varit nöjd med dessa utan de allra flesta byter så fort de får möjlighet till ngt av de privata alternativen. Det är tråkigt när det är så för det finns kommunala förskolor som är precis lika bra som vårt OCH man slipper städa, baka, styrelsearbete och sånt som vi får göra  Eftersom jag vet att Erik inte kommer få plats i mars här på vår förskola men garanteras plats i augusti så tänkte jag att söka kan vi göra och får vi plats i Svartbäcken är det ett steg närmare jobbet istället fö rsom nu att åka ut till Rasbo för att lämna Erik hos mormor. Det är förbaskat drygt att åka ut och tar iaf närmare 3 timmar varje dag. Vi åker vid 7 på morgonen(maken) och jag hämtar och kommer hem runt halv6-6 på kvällen. Vilken lyx att kunna lämna Erik på dagis på väg till jobbet! I augusti kommer han få börja på vår förskola. Ja, ja vi får se om vi får plats alls. Den här stan har bara intag på förskolor en gång om året och det är i augusti.

Nu har jag börjat jobba heltid och även om dagarna är mer än lovligt långa just nu så är det faktiskt rätt skönt. Jag kommer in bättre i arbetslaget eftersom jag förr missade massor av information då mkt av utbytet sker under raster, spontana möten i hallen och sånt. Dessutom är det roligt och utvecklande att få ha grupper att undervisa igen. Jag gillar gruppundervisning även om våra grupper inte direkt är stora. Min största grupp består av 6 elever OM alla är där vilket inte händer så ofta  

Igår skulle vi haft möte med psykologen för Idas räkning och vår kontaktperson på förskolan hade mixtrat för att hon skulle kunna gå undan, jag hade givit mina elever sovmorgon och vi kom dit strax före nio... Vi väntade och väntade... Kvart över nio åkte jag hem för att hämta en hjälm som jag glömt istället för att bara sitta där och vänta. När jag kom tillbaka hade psykologen ringt. Hon hade försovit sig!!!! Förra gången vi bokat in var hon "sjuk". Jag har pratat med en annan mamma som haft med denna människa att göra och hon bytte för psykologen var inte klok. Jag har bara träffat henne ett par gånger och verkligen inte blivit imponerad men jag tänkte att jag ger henne en chans. Det var i somras som vi träffades. Sen skulle vi boka in träff för förskolan och där är vi än. Hon har fortfarande inte kommit så jag har tackat för mig hos henne och sagt att hon förlorat mitt förtroende. Nu är frågan vad jag ska göra för faktum kvarstår. Ungen behöver hjälp. Imorgon har jag en tid att prata med psykologen på jobbet för rådgivning. Han är en fantastisk människa och jag tror han vet bästa sättet att göra nu för oss/Ida.

Nä, nu ska jag nog ta och hoppa ner i sängen så jag hinner sova en stund. Undra när maken tänkte komma hem? Han åkte hemifrån 5 imorse för att hinna laga en maskin innan han skulle skjutsa barnen och jobbar fortfarande klockan 22:30 som klockan visar på. Igår kom han hem 23... Lite nu och då får jag höra hur bra man har det som egen företagare... Är det bra att behöva jobba dygnet runt? Eller är det lönen som är så fantastisk? Han tjänar 3000:- mindre än mig i månaden och jag är lärare. Ett yrke med fantastisk lön, verkligen ... Fast i ärlighetens namn tycker jag mer synd om barnen som aldrig får träffa sin pappa och för min del är det väl inte bättre. Jag skulle ge vad som helst för att få en man som jobbar mellan 8-17(7-16) som en vanlig arbetare och få dela min dag med honom, äta middag med honom. Istället tillbringas varenda minut med diskussioner för att få allting att fungera runt barnen och tiden för mys finns inte och har inte gjort på flera år. Låter toppen, inte sant!? Usch, idag är jag bitter. Det blir roligare inlägg nästan gång, jag lovar!

gröt, yoghurt och nu macka. Hur mkt får det plats i en liten kille egentligen?

  och jag hinner inte skriva så ofta som jag vill. Blir bättre när jag är på jobbet där man får vara ifred och tom tänka klart en mening till en annan  

Här hemma är det full rulle som vanligt. Emma är hos mormor sedan några dagar och passade på att bli sjuk efter fotbollscupen(mer om det senare). Hon fick ont i halsen och sen mer ont i halsen och sen jätteont... Idag var hon iväg till läkare och fick kåvepenin samt order att skölja med jod varenda gång hon känner av halsen för att förhoppningsvis kunna stävja baciluskerna från att få fäste varenda eviga gång hon blir förkyld. Nu har hon 10 dagars pckur att se fram emot samt 2 veckors vila och sen 2 veckor till där hon ska ta det lugnt för att låta kroppen läka ut ordentligt. Det är nog DET som är värst när det gäller halsflusser. Det tar sån tid att komma tillbaka till vanliga gängor igen. Däremot måste jag säga att vår läkarmottagning är helt suveräna. Det finns alltid tid när man ringer och man behöver inte köa i telefonkö i flera timmar bara för att bli bortkopplad heller. Är man fräck kan man tom maila och förklara vad man vill och slippa telefonkön.

Vad har vi gjort sen sist??? Nyår har vi firat i sedvanlig ordning hemma hos goda vänner. Vi trängde ihop oss 8 stycken i vår bil och åkte ut till Bälinge där vi åt god mat, umgicks med trevliga vänner och snackade en himla massa strunt medan barnen härjade runt på övervåningen. Erik hittade en ny källa till föda för den jag hade med mig var väl inte tillräcklig eller nåt... Han gick omkring som ettåringar gör i köket, hallen, vardagsrummet, köket igen och ååååååh, en dörr är öppen till tvättstugan... Innanför dörren stod det en spännande låda och där i låg det roliga saker som sand och ngt annat brunt. Det där tar vi och undersöker och ettåringar undersöker med munnen. Han skyndade sig ut från tvättstugan innan vi såg honom och gick sen runt och tuggade ett tag. Han åkte upp i stolen eftersom vi inte ville att han skulle springa runt och äta vad vi trodde var en köttbit... Rätt var det var satte han i halsen och när jag kommer nära så känner jag doften. En underbar, typiskt doft av kattskit *uäck * ut på tallriken kommer sen en vältuggad bit  Erik åkte in i badrummet fortare än kvickt för sanering och när jag offrar en tandborste för att göra rent i munnen på honom tar jag vuxentandkräm för att försöka få bort doften. Vad tror ni ungen gör??? Han som precis tuggat på det äckligaste som finns alla kategorier grimaserar och vägrar öppna munnen för tandkräm   Det fick bli tvångsmetoder för den munnen skulle saneras!!! Med duschad pojke, rena kläder, nyborstad mun(läääänge!) och ren blöja luktade han nästan som normalt igen men pussar fick han inga fler den kvällen  

Tolvslaget firade jag på sedvanligt vis inomhus. Det har alltid varit ngn som varit rädd av våra barn men i år var Erik hungrig så jag stannade hemma och gav honom lite gröt och höll katterna sällskap.

Det nya året firades med att en av mina vänner kom på besök. Med sig hade hon sin valp. Vi satt och pratade massor och barnen lekte med hunden innan vi åkte iväg och handlade. När vi var iväg och handlade hittade Ida en av våra gerbiler Freja död i buren. Det var en rolig början på året  Det blev gråtkalas här hemma. Eftersom gerbiler inte ska vara ensamma har jag börjat leta efter ungar och inte haft några större förhoppningar på att hitta några för så här års föds det nästan inga ungar. Döm om min förvåning när jag hittade en uppfödare som har bebisar som är leveransklara den 19 januari redan  . Därifrån kommer vi få hem en liten hona som är honungsfärgad med en liten vit stjärna på huvudet. Skitsöt!

I vår familj är det tradition att varje år gå på Disney on Ice. Det har vi gjort sen Emma var stor nog att gilla det vid typ 5 års ålder och sen dess har det fortsatt. I år hade vi biljetter till den andra januari och vi åkte hela familjen för första gången. Oftast har en bebis stannat hemma med mormor/farmor men Erik fick följa med i år. Emma tyckte att årets show var dötråkig, Linnéa och Ida satt som ljus och följde varenda liten detalj i skådespelet och Erik klappade händerna och sjöng för allt vad han var värd när han var inne i globen. Han hade lite svårt att sitta still så han fick gå ut och springa av sig utanför också och äta en bit hann han med också. Jag som gillat showen alla år måste säga att jag blev liiiite besviken i år. Det handlade om Musse, Kalle, mimmi och kajsa samt resten av gänget som åkte ut på en resa och stötte på problem på vägen som skulle lösas. Jag kom på mig själv med att sakna prinsessorna  Törs man ens säga det som vuxen människa????? Showen var bra på alla vis men den var inte magisk och det tycker jag att det har varit med alla prinsessorna alla andra år. Nu var det mer som ett avsnitt från disney dags... Men hörrni, säg ingenting om detta till ngn nu  . 

Den tredje var det så dags för Emmas fotbollscup. Det var 8 olika lag som möttes och de två första lagen i varje grupp gick vidare och spelade om platserna 1-4. Treorna i varje grupp fick spela om 5-6plats medan de två kvarvarande lagen åkte ut redan vid lunch. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte hade så stora förhoppningar. Emma och hennes lag har inte tränat på hela hösten/vintern, det var sjumanna som tjejerna heller inte spelat utom på en turnering en gång i somras och det var på en stoooor plan, hela inomhusplanen användes, vilket de heller aldrig gjort. Jag förberedde Emma på att det nog inte skulle gå så bra eftersom hon annars bryter ihop fullständigt som den tävlingsmänniska hon är. Första matchen går tjejerna och vinner med 3-0!!! Andra matchen vinner de ändå lättare men Emma släpper in ett mål, 3-1. Tredje matchen är det verkligt tuffa motståndet i gruppen och laget spelar oavgjort, 0-0. Mkt av det får man nog tacka Emma för som gör en hel del riktigt bra räddningar!

Hela förmiddagen står jag och hejar på från sidan av planen men efter halv ett när slutspelet börjar får jag stå i sekretariatet och jösses vad nervöst det var att stå där uppe!!! Står man bredvid planen får man iaf ge utlopp för lite känslor när man ropar men i sekretariatet kunde man bara sitta still eller stå upp och hålla koll på mål, tid, spelare osv. Himmel vad nervös jag var när Emma spelade!!! Tyvärr gick det inte så bra sen efter lunch. De kom tvåa i sin grupp, pga lottning, men förlorade båda matcherna och slutade 4 totalt. Emma var lite missmodig men under en av matcherna gjorde hon över 30 räddningar, bra sådana, så resultatet hade kunnat bli väldigt mkt annorlunda än det fåtal mål som motståndarna fick in. Hon är verligen skitduktig i mål men så har hon också att brås på. Bror min var en suverän målvakt när det begav sig.

Sen dess har vi inte gjort så mkt alls. Jagat Erik,tvättat undan lite i tvättstugan, jagat Erik, handlat massor av mat,jagat Erik, surfat på datorn, jagat Erik ja ni förstår nog vad jag sysslat med  Än så länge river han bara ut saker och stökar till men snart kommer nog klättringen också...

Nu ska jag ta och bada Lilleman för att få honom ren till sängen iaf innan Let's dance börjar om tio minuter.

Inatt har vi verkligen haft en höjdarnatt. Jag gick och lade mig vid 10 och hann precis somna till 11 när första barnet kom intrippande. Hon låg och vred och vände på sig och kunde inte somna om. Det hann bli lugnt och jag hann nästan somna om innan nästa kommer och börjar stöka. Ligger där och dåsar och försöker sova men de två turas om att inte sova. De sparkar, gnäller, drar i täcket, gnäller lite till, sparkar lite till, drar av täcket, vill kramas osv. Kl 3 har jag fortfarande inte somnat, maken har ledsnat och gått och lagt sig på soffan och barn nr 1 stökar mer än lovligt så hon får gå tillbaka till sin säng eftersom hon iaf inte sover. Då vaknar Erik...

Han är, för att uttrycka det snällt, skitförbannad(ung som jag då om sanningen ska fram) och han tar den tomma platsen i sängen, får dricka lite vatten, lägger sig ner och somnar inte om... Han börjar sparka, skrika, vill kramas, vill inte, vill hoppa i sängen varpå jag drar ner honom och tjuvhåller för att han ska komma till ro.

Tja, nu är klockan halv6 snart och Mårten har åkt till jobbet, jag sitter och skriver, Erik äter frukost och Ida har jag kört upp fast hon är skittrött för annars om hon somnar nu kommer inte jag få sova ngt alls på hela dagen heller. Jag tror att detta är första gången som jag verkligen längtat tills det ska bli morgon så jag slipper ligga i sängen och inte sova iaf.