Idag har jag ändrat min ansökan för förskoleplats, eller ja Eriks då är det som ska gå. Jag hade först ansökt om plats från första april men nu ändrade jag till mars och sen har jag lagt till en förskola i Svartbäcken på min lista förutom de privata förskolorna här i Gamlis och så dagmamma förstås. Det finns två kommunala förskolor här också men jag har inte hört ngn enda som varit nöjd med dessa utan de allra flesta byter så fort de får möjlighet till ngt av de privata alternativen. Det är tråkigt när det är så för det finns kommunala förskolor som är precis lika bra som vårt OCH man slipper städa, baka, styrelsearbete och sånt som vi får göra  Eftersom jag vet att Erik inte kommer få plats i mars här på vår förskola men garanteras plats i augusti så tänkte jag att söka kan vi göra och får vi plats i Svartbäcken är det ett steg närmare jobbet istället fö rsom nu att åka ut till Rasbo för att lämna Erik hos mormor. Det är förbaskat drygt att åka ut och tar iaf närmare 3 timmar varje dag. Vi åker vid 7 på morgonen(maken) och jag hämtar och kommer hem runt halv6-6 på kvällen. Vilken lyx att kunna lämna Erik på dagis på väg till jobbet! I augusti kommer han få börja på vår förskola. Ja, ja vi får se om vi får plats alls. Den här stan har bara intag på förskolor en gång om året och det är i augusti.

Nu har jag börjat jobba heltid och även om dagarna är mer än lovligt långa just nu så är det faktiskt rätt skönt. Jag kommer in bättre i arbetslaget eftersom jag förr missade massor av information då mkt av utbytet sker under raster, spontana möten i hallen och sånt. Dessutom är det roligt och utvecklande att få ha grupper att undervisa igen. Jag gillar gruppundervisning även om våra grupper inte direkt är stora. Min största grupp består av 6 elever OM alla är där vilket inte händer så ofta  

Igår skulle vi haft möte med psykologen för Idas räkning och vår kontaktperson på förskolan hade mixtrat för att hon skulle kunna gå undan, jag hade givit mina elever sovmorgon och vi kom dit strax före nio... Vi väntade och väntade... Kvart över nio åkte jag hem för att hämta en hjälm som jag glömt istället för att bara sitta där och vänta. När jag kom tillbaka hade psykologen ringt. Hon hade försovit sig!!!! Förra gången vi bokat in var hon "sjuk". Jag har pratat med en annan mamma som haft med denna människa att göra och hon bytte för psykologen var inte klok. Jag har bara träffat henne ett par gånger och verkligen inte blivit imponerad men jag tänkte att jag ger henne en chans. Det var i somras som vi träffades. Sen skulle vi boka in träff för förskolan och där är vi än. Hon har fortfarande inte kommit så jag har tackat för mig hos henne och sagt att hon förlorat mitt förtroende. Nu är frågan vad jag ska göra för faktum kvarstår. Ungen behöver hjälp. Imorgon har jag en tid att prata med psykologen på jobbet för rådgivning. Han är en fantastisk människa och jag tror han vet bästa sättet att göra nu för oss/Ida.

Nä, nu ska jag nog ta och hoppa ner i sängen så jag hinner sova en stund. Undra när maken tänkte komma hem? Han åkte hemifrån 5 imorse för att hinna laga en maskin innan han skulle skjutsa barnen och jobbar fortfarande klockan 22:30 som klockan visar på. Igår kom han hem 23... Lite nu och då får jag höra hur bra man har det som egen företagare... Är det bra att behöva jobba dygnet runt? Eller är det lönen som är så fantastisk? Han tjänar 3000:- mindre än mig i månaden och jag är lärare. Ett yrke med fantastisk lön, verkligen ... Fast i ärlighetens namn tycker jag mer synd om barnen som aldrig får träffa sin pappa och för min del är det väl inte bättre. Jag skulle ge vad som helst för att få en man som jobbar mellan 8-17(7-16) som en vanlig arbetare och få dela min dag med honom, äta middag med honom. Istället tillbringas varenda minut med diskussioner för att få allting att fungera runt barnen och tiden för mys finns inte och har inte gjort på flera år. Låter toppen, inte sant!? Usch, idag är jag bitter. Det blir roligare inlägg nästan gång, jag lovar!