Dagarna bara rinner iväg i ett tillstånd som nog mest liknar ett töcken just nu. Det är sjutusen saker som ska fixas hela tiden och listan verkar fyllas på i samma takt som den avverkas för ngn ände på den ser jag nästan inte, förrän nu. Jag får nog inse att julstressen har slagit till här för första gången och jag hoppas det är sista! Jag gillar inte stress, fungerar inte under stress och jag gillar inte stress eller sade jag det kanske  .

Nu är nästan alla julklappar införskaffade. Maria, Karin och Farmor fick sina inköpta idag. Kvar är mamma, pappa, Hagbard för er som läser kommentarerna(brorsan för alla andra) och Yavuz. Vi får se vad vi hittar där. Jag har beordrat(rätta ordet!) hem maken idag för att jag ska kunna åka iväg utan 4 barn i släptåg. Maken blev skitsur men såna smällar får man ta eller nåt... Han har inte varit hemma på hela denna veckan och inte förra heller, eller jo han tyckte att han kom hem igår... Då tränade han och kom hem efter jag somnat kl 22. Det är inte att komma hem!!!

Idag var jag och barnen iväg och handlade all julmat. Vi gick upp och kom iväg redan vid 9 bara för att konstatera att det var mååååånga andra som var morgonpigga  . Ja, ja, det gick bra bortsett från att Linnéa tjurade ihop fullständigt över att leklandet var stängt och inte öppnade förrän vid 12 och det var verkligen leklandet med stort L. Det var nytt, fräscht, roligt, inbjudande och helt oinvigt av mina barn  . Nu lär det inte bli svårt att få med sig dem att handla i framtiden!

Två timmar och 3000:- fattigare styrde vi ut från parkeringen med bilen fullastad med mat och andra nödvändigheter. Vi åt lite McD till barnens förtjusning innan vi styrde kosan mot Boländerna och Lindex för att köpa en skjorta och byxa till Erik som han ska få imorgon när han fyller år. 

När vi klev ur bilen ville inte Ida och Linnéa följa med för de lekte med sina leksaker de fått från McD. Jag tänkte till och resonerade som så att bilen var varm, de var varmt klädda så fem minuter i bilen ensamma lär vara rätt ofarligt... Trodde jag ja! Jag räknade inte riktigt med Idafaktorn där eller så litade jag lite för mkt på Linnéa som stoppande faktor för Ida klev ur bilen och slickade på en lyktstolpe. En kvinna hällde varmt kaffe på henne så hon kom loss och letade rätt på mig och skällde ut mig rätt ordentligt för att jag var oansvarig och lämnade barnen ensamma i bilen när det var så kallt... Jag erkänner, hon har en poäng men inte pga kylan utan för att barnen gick ut på parkeringen. DET var den stora faran i mina ögon, inte kylan. Med siktet i bakspegeln var det inte särskilt smart att lämna dem i bilen men jag trodde verkligen att de skulle stanna där dessa få minutrar för jag har verkligen pratat med dem 100 ggr om vikten av att inte gå ut från bilen och springa runt på en parkering- alltså när jag är med!!!

För övrigt har nog Ida slickat på sin första och sista stolpe. Hon har försökt massor med ggr när jag varit med men blivit stoppad. Nu fick hon chansen antar jag och tog den... Hon har lite ont i tungan nu. Summa summarum så kommer nog inte hon slicka på några fler stolpar och Ida lär inte få bli lämnad i bilen fler ggr. Inte för att hon brukar lämnas men nu ville hon verkligen sitta kvar och leka. Korkat av mig!

 

Hulda

22 december 2010 21:09

Sådan mor sådana barn. Du har möjligtvis inte glömt att du slickade på järnstången till Stenhammarsskolan en kväll när vi var där. Du var ganska sårig på tungan i flera dagar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...