Idag ringde hon, ragatan från barnomsorgsadministrationen. Ni får ursäkta franskan men ingen, jag menar INGEN, som pratat med henne har ngt positivt att säga. Tyvärr är hon ansvarig för vårt område.

Jag fick höra att orsaken till avslaget var att jag inte kan jobba i höst???!?!!  Nähej, var mitt svar. Jag har en bebis hemma och eftersom jag har möjlighet att ta föräldrapenning så kan jag inte jobba?!??!! Eftersom ngn måste ta hand om honom så kan de ta hand om mina andra barn...

Jag förklarade att pappan INTE kommer vara hemma utan Erik kommer vara hos mormor som inte har möjlighet eller ork att hämta och lämna skolbarnen i skolan eller ta hand om mina andra tre barn. Då ifrågasatte hon dels om mormor kommer orka lilleman och dels om mina arbetstider inte kommer vara såna att jag kan hämta och lämna i skolan ändå trots arbete??? Jo men visst går det att sköta ett havtidsarbete mellan 8.10-13.10 inkl restid där jag inte bestämmer när jag har lektioner! Attans att jag inte kom på det själv  Ffa då jag en dag i veckan har konferenser till halvfem... Suck så less jag blir!

Hon avslutade samtalet med att hinta att jag var en usel mamma som inte stannade hemma utan prioriterade jobbet framför barnen och jag var välkommen in med en ny ansökan men hon lämnade inte stora förhoppningar att den skulle bli godkänd. Åhh så arg jag blir över sånt här! Det är så korttänkt! Visst, Erik kommer lida men av att jag börjar jobba och får vara hos mormor några timmar varje vecka. Han kommer också bli skadad för livet av att jag väljer att börja jobba nu och på så vis kan dryga ut kassan lite och jobba mindre i flera år istället. Är det bättre att vi kör ekonomin i botten och jag tvingas ut i heltidsarbete om ett halvår istället. Då om ngn gång får Erik OCH Linnéa betala ett väldigt högt pris. Det är nästan att jag hoppas att maken lägger ner företaget, blir pappaledig och sen arbetslös efter det. Kärringfan är väl nöjd och politikerna som ser sin statistik kring pappalediga men verkligheten blir desto grymmare