Jag har en moster som säger sig älska kreativa barn och Ida hör tveklöst till just den kategorin. Idag började hon dagen med ett konstverk när jag satt och ammade och trodde att frukosten som fungerat fint i ett par veckor utan missöden var lugn... När jag kommer ut i köket möts jag av detta...

   Ida har hyvlat små, små bitar av osten och gjort ett konstverk(egna ord!)- ja, konst har jag aldrig begripit mig på men hon blir väl kanske konstnärlig???? Nåja, det kunde varit värre. För ett halvår sen hade hon hällt över marmeladen också .

Nu har vi avverkat sista april i staden som dragit firandet långt utöver alla gränser. Vi städade som galningar hemma hela dagen för det såg ut som ett sjöslag hemma och ska vi få gäster vill vi iaf hålla en minimistandard. Fram  emot femtidet kom de första gästerna och droppade in och sista kom runt sju. Vi firade med tre femtedelar av mammagruppen men det blev inte så många barn. Våra fyra, Hannas/Rogers två och så hade Titti/Ronny bara med sig en av sina. Vi var fler vuxna än barn och det är inte så vanligt  Jo, så hade vi änklingarna också. Yavuz kom eftersom Karin jobbade kväll och Kalle(Hagbard) kom också.

Efter att vi grillat i sedvanlig ordning kom vi iväg till kasen alldeles för sent men jag tror att alla hann se fyrverkerierna för en gångs skull. Mårten och Linnéa fick sig en liten terapivända också för Linnéa vägrade gå fram till brasan och fyrverkerierna för de var läskiga och hon sprang iväg. Jag däremot stannade hemma från kasen och passade på att stoppa isäng Lilleman innan han blev för trött och därmed grinig. Det är inte mkt som får honom grinig men när han är trött och inte får sova, då brakar det löst! Han blir övertrött på en gång och övertrötta barn vet vi alla hur roliga de är  Nu kom han i säng och kvällen blev lugn och skön. Han somnade nästan på en gång efter lite mat så jag fick undan lite disk också och kunde duka fram lite godis/chips istället.

Första maj struntade vi i allt vad majtåg heter. Har iofs aldrig gått och sannolikheten att vi kommer göra det känns rätt liten. Vi såsade på här hemma istället. Emma lekte med en kompis med mer än så var det inte.

Igår var det så dags igen för nästa kalas. Maken fyllde år och det var tennisträning så jag for som en skottspole mellan UTK/affären och hem. Det var trevligt med sällskap som avslutning på helgen och maken och Kalle passade på att ge sig ut i motionsspåret för att träna lite... De har en idé om att de ska göra en klassiker till nästa år  Kalle har ont i knäna och klarar inte ens av att springa en km utan att halta omkring i minst en vecka, Maken är väl kankse simkunnig men det är precis det och det går lååååååååångsamt. Kalle klarar sig säkert på ren tjurighet men maken????? Mycket är han men ingen atlet... Nåja, jag lovar att vara stödjande