Idag har jag varit och dragit ut en tand. Det är en visdomstand som inte fått plats utan växt in i kinden till hälften, inte så trevligt. Idag skulle eländet ut och jag var, i sanningens namn, rätt nervös. Det gick hur bra som helst. Bedövningen kändes inte ens när han lade den och utdragningen gick på max fem minuter! Det var sen eländet började. Jag blödde och blödde och blödde och ja visst, blödde lite till. Trots blodstillande, tryckkompresser och sånt så fortsatte jag blöda. Efter ett tag lade det sig liiiite men fortfarande fyra timmar senare blöder jag så mkt att jag måste ha kompresser i. Lite drygt måste jag säga ffa som jag börjar må illa av blodet. Nåja, det slutar nog snart!

Däremot fick jag för första gången se en tand och det var ju lite coolt! Det var ju nästan fint faktiskt med fyra rötter där nere. Tandsköterskan frågade om jag ville ha den med mig hem men det ville jag inte. Såå fint var det inte  . Finns det folk som tar hem gamla, utdragna tänder???!?!

Igår var jag på ett informationsmöte uppe på Kungsgärdets sjukhus inför Linnéas skolstart. Där kunde man träffa och fråga alla inblandade instanser samt möte representanter från Parkskolan(för hsk barn) och från Manillaskolan i Stockholm(för döva och gravt hsk). Man fick också träffa audionomer, hörselpedagoger/specialpedagoger, resursteamsledare mm... Som vanligt när man sitter där så låter alla skolor så himla bra och jag blir osäker varenda gång om vi valt rätt för Linnéa att låta henne gå integrerat med sina kompisar. Det har gått utmärkt på förskolan men skolan är ngt helt annat! Nåja, beslutet är inte oåterkalleligt och skiter det sig så kan vi byta. Det är inte värre än så.

Träffade en gammal klasskamrat där från Rasbo/Gåvsta. Vi springer på varandra lite nu och då på såna här möten för hon har en flicka som är ensidigt döv och nu även en liten pojke som är helt döv. Pappan bär visst på en ärftlig gen. Tufft läge! Hon var på mötet för att samla information om skolan, precis som jag var för ett år sen. Hon har beslutet framför sig och jag avundas henne INTE!

Eftersom hörselskador ibland är ärftliga finns det alltid på såna här möten en tolk som tolkar teckenspråk eftersom mötesspråket alltid är svenska. Erik hör till den mer snacksaliga typen och om ngn pratar så svarar han... Igår var det många att svara   och Erik tilldrog sig lite uppmärksamhet och några skratt. Då ser jag helt plötsligt att tolken börjar tolka Erik för de döva! "Aoooueooo" typ! Det är såna gånger jag blir otroligt imponerad av tolkar och ännu mer så för de teckenspråkiga eftersom ljuden som meningsbärare försvinner och måste läggas till språket för att inte de döva ska förlora den kontext som vi andra får automatiskt.