åt försäkringskassan igen. Jo, jag vet att de är bra ibland. Jag får ju både barnbidrag och vårbidrag därifrån utan knussel men ibland så undrar jag faktiskt.

För ung ett år sen ramlade min pappa ner från en byggställning(180 arbetsdagar sen för att vara exakt). Resultatet blev att han ramlade så illa att han bröt armen på flera ställen, slet av lite viktiga saker i axeln och nu snart ett år senare kan han fortfarande inte arbeta. Han har fortfarande väldigt ont om han anstränger armen, han har mkt begränsad rörlighet i armen och går på sjukgymnastik för att bibehålla den rörelseförmåga han ändå har samt för att bygga upp musklerna som försvann när han fick gå med en hoffmanställning på armen och sen med gips efteråt. Tidigt fick pappa intyg från jobbet att han inte kommer kunna bli omplacerad eller fortsätta med sitt gamla jobb(målare). Han fick också sin sjukskrivning godkänd fram till sommaren 2010 då han går i pension iaf. Lugn och frid... NU har försäkringskassan kommit på att gubbtjyven ska ut på arbetsmarknaden!!! Han kan inte jobba som målare eller snickare som han gjort innan, han behärskar inte en dator alls.. eller jo, han kan sätta på och av om den är EXAKT likadan som mammas och pappas men inga andra och så kan han hitta till blockets hemsida men sen om han(eller vi) mot förmodan vill byta sida så tror han att man måste stänga ner sidan och börja om  .  Jag bara undrar en enda sak. VAD exakt ska han göra för arbete???? Han kan inte städa, snickra, måla, steka hamburgare... Kontorsarbete går inte heller för han behärskar ju som sagt inte datorer och ännu mindre programmen i den. Hur tänkte man då när han skulle jobba??? På frågan fick vi till svar att: "Han får väl utbilda sig till ngt!" Japp, vi sätter honom på skolbänken för han skulle ju inte gå i pension om ett par månader... Eller jo så var det ju.

Dessutom kommer vi till svårighet nr 2. Han måste ju skrivas in på arbetsförmedlingen. Jag ser det framför mig. Han ställer sig där, tar en nummerlapp(finns såna kvar fortfarande?) och väntar. När det är hans tur får han order att gå till datorn för att skriva in sig... Vänta nu, han kunde ju inte datorer??? Han kommer heller inte fråga om hjälp för lite stolthet har han ju kvar i kroppen, ja okej då rätt mkt stolthet och vem ska ha tid att hjälpa honom? Ska han skickas på datateket först för kurs INNAN han kan gå utbildningen??? Det lär ju behövas för ingen kommer igenom ngn som helst utbildning utan datavana idag.

I rest my case!