Idag har vi varit iväg till Knutby och hälsat på min mormor. Hon har inte träffat Erik än så det var på tiden. Jag tror bestämt att mormor börjar vänja sig vid sina barnbarnsbarn (eller så var det inte lika roligt med en pojke- jo hon är lite konstig) för för första gången hon träffade mina bebisar så har hon inte grinat. Mormor är specialist på att gråta när hon är glad     

Imorgon åker vi iväg över helgen till Torsborg. Vi ska åka lite pulka, skidor och mårten och kalle ska nog åka med barnen på isen... Jag kommer inte våga titta för DET är något som jag är livrädd för. Jag gillar inte naturisar alls och ännu mindre när barnen är med, men Kalle(Hagbard) hävdar bestämt att jag är nojig och inte får föra över det på mina barn... Det kan stämma rätt väl för inte ens om det far omkring en traktor på isen skulle jag ge mig ut på den. Det ska iaf bli skönt att få komma hemifrån ett par dagar och barnen får vara ute ordentligt. Det är bara erkänna. Erik tycker inte om att ligga i vagnen alls så han skriker mest hela tiden och är det 15 grader kallt tycker jag att det är FÖR kallt för honom att vara uppe i bärsjalen. Eftersom jag är ensam mest hela tiden så får barnen vara ute på gården men de långa dagarna i backen är det bara att drömma om. Tråkigt tycker jag som tycker om att vara ute i skogen och lära mina barn lite nyttigheter som överlevnad istället för att spela nintendo .  

Jag har däremot bestämt mig för att gilla läget med vagnen och har köpt en bärsjal till. Den gamla är för stor efter att jag gått ner 10 kg och den nya knyter man själv och är inte lika känslig för viktförändringar. Hoppas att det ska fungera att ta ut Erik i den när det inte är svinkallt längre. Snö gör ju ingenting och nu väntar ju det bästa på hela året. Det som jag saknat sen jag flyttade ner från Umeå. Vårvintern!!! Varma dagar med sol som värmer, kyliga nätter, takdropp och första fikan ute i solen och lite senare de första lökarna som kikar upp ur snön och blommar! Åh vad härligt det ska bli.

Om det är någonting som borde belönas med nobelpriset så är det väl detta mysterium. Här hemma hos oss är det alltid en full ICAkasse med udda strumpor som saknar en make. Ibland(inte tillräckligt ofta!) rensar jag ur den och tar bort såna som inte haft en make på länge men då kan man ju ge sig den på att då dyker den väl upp  .

Den här veckan har jag tvättat rätt mkt och då blir det en hel del udda strumpor... En IKEAkasse faktiskt... Så här fint var det på vårt köksbord ikväll(observera den stora hjälpen jag får från Emma!)

   Tänk då på att halva högen hade jag redan sorterat och parat ihop så föreställ er hur det då såg ut när jag började!!! När jag så var klar var högen med ihoparade hyfsat stor

 men man kan ju bara tragiskt nog konstatera att högen med udda var större  

 Var kommer alla dessa strumpor ifrån och vem har köpt dem??? det måste ju vara en halv förmögenhet i bara strumpor och trots det så har ingen några strumpor... nånsin känns det som???

Kommer ihåg på den ljuva tiden då jag hade två barn och en bebis och var på besök hos min moster med sex barn. Hon tog ut tvätten från tvättmaskinen, in i tumlaren och ut kom med rätt antal strumpor!??!!?! Redan då för tre år sen var jag fascinerad över hur hon lyckades