har jag verkligen inte varit idag. Linnéa har sista sex, snart sju, veckorna varit minst sagt förälskad i sin lillebror. Det är bra men ibland kan det faktiskt bli för mkt av det goda när Lilleman aldrig får sova ifred eller vara ifred. Det känns som jag varje dag säger orden"Låt Erik vara!" minst hundra ggr och 95 av dem till Linnéa. Är rätt less på det om jag ska vara ärlig och idag blev det en gång för mkt. Erik var hungrig och ville amma vilket han velat hela dagen. Han ökar mängden rätt rejält och blir liksom aldrig nöjd ens om han får flaskan. Han vill liksom suga! Det innebär att jag suttit och ammat större delen av dagen. Ida och Linnéa har varit iväg på dagis och Emma i skolan. När vi kom hem efter att ha varit och kämnat alla kalasinbjudningar, handlat lite och fixat mat till gerbilerna så kom vi hem med tre trötta barn och en hungrig kille som sovit sig igenom bilresan. Mellanmålet flöt på smidigt och sen försvann Linnéa ner på sitt rum när hon inte bråkade med Ida. De är som hund och katt just nu   Jag ammar Erik och det börjar närma sig matdags även för oss. Ger Erik en sista slurk innan jag lägger honom för att sova i vagnen. Han har precis blivit tyst efter sitt obligatoriska gnällande när Linnéa kommer och pussar  honom..."Vadå, han sov ju inte!!!" Säger till då men inte mer än så utan försöker vagga honom till sömns igen... Återigen har han blivit tyst då jag hör att Linnéa är på honom IGEN!!! Säger till på skarpen och vyssjar honom innan jag återvänder till maten. Hinner knappt röra runt i grytan innan jag hör Erik skrika. Linnéa har väckt honom . Det är nu den pedagogiska mamman träder in och jag bara vrålar "Gå därifrån!!!!!" varpå Erik blir livrädd och börjar gallskrika, Linnéa blir jätterädd hon med och springer gråtandes in på sitt rum och inte blev maten snabbare klar för det, tvärtom! När så lugnet lagt sig igen, maten står på bordet och ida fått mat som hon tjatat om i över en timme fick jag ha ett långt samtal med Linnéa om det som hänt... Inte ofta jag skriker på mina barn och inte tusan hjälpte det heller  Däremot hoppas jag att Linnéa fattade vad hon gjorde fel och att det iaf blir lite bättre from nu. Nu sover dock alla barn, inkl Erik efter att ha sugit och sugit och sugit sig igenom kvällen. Jag har också roat mig med att pumpa ur lite mjölk som jag kan ge honom imorgon. Alltid ökar det på lite av tillgången om jag dessutom pumpar.

Förresten var det visst diskussion om amning idag på nyheterna. Hann dock bara se början av den innan telefonen ringde. Det var visst en diskussion om huruvida man ska informera om amning och ersättning på samma villkor... Ja vad tycker jag? Jag tycker ju att amning är bra om det fungerar men det blir folk av nappade barn också  Dessutom har då inte jag stött på just ngn amningsfanatism som alla verkar stöta på utan snarare tvärtom! De enda som jag stött på som favoriserar amningen är på BB som jobbar väldigt aktivt mot innocentideklarationen. De flesta är ju rätt neutrala och stödjer än oavsett vilket beslut man tar. huvudsaken är väl att ungen blir mätt och barnet själv har ju ingen åsikt om HUR maten kommer förpackad?! Jag själv är dock för lat för att flaskmata mina barn. Alldeles för mkt disk, krångel och strul när man bara kan dra barnet till sig och sova vidare på natten  

Igår var det möte inför sexåringarnas skolstart. Jag kom dit med andan i halsen vid 1925 och trodde verkligen att jag var sist. I fönstret till matsalen står rektorn och en av lärarna och tittar ut. Jag tänker att det ser ovanligt tom ut??!?! Nåja, travar in och konstaterar att jag är först!!! Rektorn och läraren passar på att gosa lite med Erik medan förälder efter förälder kommer in. En efter en efter en som jag redan känner. När alla kommit inser jag att en enda familj är där som jag inte känner sen förrut och de bodde inte i Gamlis. Det är då man inser att man bor i ett väldigt litet samhälle i den lite större staden  Det blir lätt att lära känna alla barnen iaf som kommer! Det blir väl några få som inte var där idag som man kanske inte känner. Undra om det är därför som Gamlis har sin gamlisanda som rektorn/politiker fasar för när det ska förändras??? Vi är en sån liten grupp människor där nästan alla känner alla, om inte i första led så gneom kompisars vänner och genom det blir vi starka och snabba att organisera oss??? Bra för våra barn är det iaf! Själv trivs jag som fisken i vattnet just för att jag känner nästan alla. Det gör att jag aldrig behöver känna mig obekväm och blyg som jag annars gör i stora grupper. 

Idag ska Emma och jag försöka oss på konststycket att åka rally mellan husen. när jag hämtar henne efter skolan idag ska vif örsöka hinna med att leverera alla kalasinbjudningar till tjejerna i klassen, även de som bor ute på landet och sen försöka hinna köpa mat till odjuren(Mimi och Freja). Vi har i bästa fall 40 minuter på oss. Inbjudningarna måste ut idag för kalaset är på fredag. I lika god tid som vanligt mao  

Idag är det också vardag som vanligt igen vilket känns himla skönt. Jag är frisk, barnen är friska och jag får äntligen lite tid bara för Erik. Den stackarn får mest bara hänga med men han klagar inte å andra sidan  .

Imorgon är det så dags för sjungis igen. Vi har bytt grupp eftersom LInnéas kompis N och Idas dito E går i den andra. Det blir en större grupp enligt Sven(kantorn) men då märks å andra sidan inte Ida lika mkt  . Tjejerna har sett fram emot detta nu och det var skönt att vi fick byta.

I mailet jag fick från sven förresten så fick jag veta att vi är en sk storfamilj också! Jag hade mailat dels för att fråga om bytet men också för att ursäkta frånvaron förra veckan då jag inte mådde så bra. Svaret jag fick tillbaka vara att han hade full förståelse för storfamiljerns situation, trots att han bara hade tre själv... Hmm, är fyra så ofantligt mkt mer??? Tycker inte ens att vi ÄR en stor familj. Han är för go´den karln!

Nu ska jag ta och leta reda på orsaken till den inte så trevliga doften i köket. Soporna har jag kastat, skåpet är urskurat men det luktar likafullt rätt unket. Funderar på avloppet?!!! Det var länge sen jag spolade där.