Jag tror att Linnéa är sjuk tyvärr. Hon kom upp från sängen i morse och lade sig som ett stök i soffan. Borta var all den pigga energin som brukar känneteckna henne vid sextiden på morgonen. Inget sug efter mat alls, eller ens välling men dock ett glas mjölk. Ngnstans där började jag känna mig ganska så fundersam! Hon kändes ganska varm men ville bada så jag väntar på att hon ska "svalna" efter badet så jag kan tempa henne. Nu ligger hon under filten i soffan och det är ovanligt lugnt hemma. Tom Ida sitter still och tittar, förmodligen för att hon inte har ngn som vill leka med henne. Håll tummarna för att det bara är trötthet och jag inbillade mig febern!

I helgen har Emma haft en minst sagt intensiv helg. Hon och Emelie har lekt precis hela tiden. I fredagskväll hade vi mammor i klassen ett smyckesparty. En mamma i klassen håller på med lampwork dvs hon gör egna glaspärlor och jäklar vad duktig hon är(se själv här: http://www.babsbeadsanddesign.com/)! Det kommer bli en och annan julklapp därifrån kan jag lova. Av dessa pärlor gör hon sen smycken. Nåja, detta är en parentes, Emma fick sova hos Emelie i fredags eftersom Mårten var med LInnéa på simskolan och sen skjutsade jag dem till innebandyn i lördags. De ville fortsätta leka så de höll igång till niotiden på kvällen när Carina hämtade Emelie. Tjejerna ville gärna sova över en gång till men jag tyckte det vore nog bra om Emma åtminstone fick sova hemma och själv en natt. Söndagmorgon hade de bestämt att de skulle fortsätta leka och Emelie skulle följa med till tennisen. På morgonen var Emma rejält trött och orkade nog egentligen inte leka men tyckte att hon ville leka med ngn annan, inte Emelie. Mitt svar var att nu var det bestämt och visst kunde hon ringa till Emelie och boka av MEN då skulle hon inte få leka med ngn annan  heller. Så gör man liksom inte, inte i min värld iaf! Hon valde att leka med Emelie och det gjorde de, hela dagen igår till sjutiden igår kväll! Gissa om Emma var trög upp ur sängen i morse?!?!?! Fick väcka om henne tre gånger:D

Det är himla roligt att ha Emelie här för det är som att hon bara blir ett barn till i familjen. Hon platsar in helt perfekt och tar lika plats som ngn av de andra. Hon busar och stojar med oss andra också. Det är stor skillnad på Emmas andra kompisar som baraf örsvinner ner i Emmas rum och sen ser man inte röken av dem. Med Emelie märks det att det är 4 barn hemma. Visst blir det lite stojigare men samtidigt roligare och man kan konstatera att det funkar att ha fyra barn i huset också Fast jag måste nog bjuda dem på bio ngn dag som betalning för de är excellenta barnvakter. Emelie älskar småbarn och får med sig Emma att leka med Linnéa och Ida.

Hur ska jag annars förklara att en liten kille på fem år verkligen kan få fram min allra sämsta sida??? Ungen är helt odräglig! Han är bortskämd bortom beskrivning och tror att hela världen cirklar runt honom. Han har föräldrar som verkar tro att han är Jesus som kommit tillbaka till jorden eftersom de inte ser att ungen faktiskt har svaga sidor som behöver förbättras. Ungen är inte bara väldigt bortskämd, han är grymt elak också och har aldrig fått lära sig visa empati eller nåt sånt. Om ett mindre barn har en pinne han vill ha så tar han den, punkt! Idag gjorde han det för Ida och Ida är ju inte sen att ge hals om man säger så så jag såg vad som hände. Trots det så säger han rakt i ansiktet på mig att han inte alls tänkte ta pinnen.

Imorse tog maken med sig soporna ut men glömde dem halvvägs... Resultatet säger sig själv, fåglarna har hjälpt till att sprida ut det. Fast inte bara dem. Killen ifråga tyckte att det var en bra idé att kasta sopor på Linnéas fönster(hon var inne och avslutade städningen och han var ombedd att vänta ute eller komma in och hjälpa till). Jag ser hur han tar upp en creme fraicheburk och kastar den på fönstret. När jag ryter i åt honom så ljuger han mig återigen rätt upp i ansiktet. "Det var inte jag!" Jag påpekar för honom, vänligt men VÄLDIGT bestämt att jag såg honom och hans enda kommentar är "Jaha". inte en tilstymmelse till ursäkt eller ens ett erkännande.

Om jag fick bestämma skulle han inte alls få leka med Linnéa men nu bor vi tyvärr grannar. Vad gör man då? Flyttar eller? Inte blir det bättre för att de har ett barn till i Emmas ålder som beter sig på, om inte samma sätt så åtminstone lika illa. Hon är, precis som mor sin, så där härligt Von Oben och behandlar sina undersåtar(eller vad vi vanliga dödliga nu är) med förrakt och vi passar när det duger henne. Fast Emma har lärt sig den hårda vägen att hon inte är en bra kompis och har bara henne som extrakompis när hon har tråkigt. Vi uppmuntrar mer än gärna att hon tar hem andra kompisar om man säger så!

För att lägga lök på laxen så fick vi av pappan i huset förra helgen en utskällning. Mårten och jag hade missat lite i kommunikationen för jag hade sagt att Linnéa skulle på simskola och sen till Mårten att hon sen skulle till mormor och leka med Lovisa och Sofia som bor där. Mårten trodde hon skulle komma hem mellan simskolan och mormor och sade det till pappan. När Linnéa inte gjorde det fick vi oss en utskällning för han hade ju gått och väntat helt i onödan... Självklart blev det lite tokigt. Det sticker jag inte under stol med och hade det varit ngn annan familj, vem som helst faktiskt, hade jag mått dåligt men nu har samma familj gjort så hur många ggr som helst och när vi har tagit upp det(de första gångerna sen slutade vi) har vi inte tagits på allvar eller med en axelryckning... Värst var nog den gången då dottern i huset lovat Emma att leka men sen hittat andra kompisar som dög bättre och när Emma spranng ut för att leka så tittade hon bara på Emma och drog iväg på cykeln. Tog upp det med pappan som på fullaste allvar ansåg att "äsch, hon är en dum blondin" om sin då sjuåriga dotter. Jag blev mållös och fick gå in och trösta min egen dotter som var helt utom sig av förtvivlan! Fast efter den gången lärde sig Emma också hurdan grannen är och började ta avstånd från henne.Ingenting ont som inte har ngt gott med sig.

Nu har jag fått skriva av mig lite också och det känns genast mkt bättre. Nu är det dags att åka och hämta Emma och Frida i skolan och Ester på dagis så Linnéa får ngn annan att leka med.

har hormoner som styr humöret utan faktiskt har dagar när det fungerar riktigt normal:) Igår var tack och lov en sån dag. Vår lilla solstråle bröt ihop redan på dagis. Hon skulle  inte klä på sig, inte åka hem och inte äta mat, inte titta på tv, inte leka. Hon skulle inte göra någonting alls faktiskt utom en sak. Hon skrek konstant i tre timmar igår när jag hämtade henne på dagis! Hon började redan utanför dagis och skrek sen tills hon somnade vid halvsju. Det var ingenting som var bra och hade det varit ngt annat av mina barn så hade jag inte börjat oroa mig men just när det är Ida som alltid är en solstråle och visst har humör men inte länge!!! Efter fem minuter började man leta fel men hittade inga. Hon skrek sig igenom maten, filmen som jag satte på för att kunna laga mat, stunden i knät hos mig i soffan, när LInnéa försökte få henne på gott humör. Har aldrig varit med om maken! När maten var avklarad skrek hon sig hes igen för då var hon ju hungrig, men äta ville hon inte... Däremot kokade jag lite gröt som hon åt men skrek mellan tuggorna

Mitt i detta lilla kaos försökte Emma göra läxorna. Igår tyckte jag synd om henne måste jag säga! Det kan inte ha varit lätt och vi fuskade lite och struntade i ett spel som skulle spelas och massa mattekort som skulle göras. Det får vi göra i helgen eller nåt istället.

Vid halvsju stoppade jag i säng Ida och hon somnade som en stock men hon har sovit oroligt inatt och gnällt och gnytt. Vet fortfarande inte vad det är som orsakade skrikandet men idag var hon som vanligt igen. Frågade på dagis om det hänt ngt där igår men de kunde inte komma på ngt mer än att de varit ute större delen av dagen på utflykt... Inte har hon ont ngnstans iaf och öronen är rena och fina!!!??? Fattar ingenting men antar att hon kanske bara var riktigt övertrött eller nåt. Varför händer alltid sånt här när maken är borta och jobbar till sent? När barnen sov, redan kvart i sju faktiskt igår, var jag helt slut så inte blev det mkt gjort hemma heller... Disken är iofs åtgärdad men drivorna av leksaker ligger kvar i vardagsrummet. Nåja, det ligger nog kvar där idag med;)

Som sagt, det är ett under att man lyckas hålla sig lugn ibland när de minsta småsaker kan få en så totalt ur balans som en strejkande bil... Fast det är väl kanske tur att man väljer rätt saker att fjanta sig över;)

Vis av kunskap och beprövad erfarenhet har jag börjat låsa bilen hemma. inte för att ngn ska ha svårare att ta den utan för att barnen gärna öppnar dörrarna och sen inte stänger ordentligt med ett strålande resultat, iaf ett tag tills lamporna drar ut batteriet... Dessutom för att minimera risken ännu mer har jag stängt av alla lampor i bilen. Imorse var det dock dags igen. Jag måste ha glömt att låsa bilen och den var stendöd! Inte en ventil som susade eller ngn startmotor som snurrade eller vad det nu är som låter på en bil. Eftersom jag är världsbäst på det här med laddning av batterier så ringde jag maken som inte kan komma och det är här det börjar bli riktigt patetiskt...

Om man är gravid är man inte alltid den mest balanserade kvinnan på jorden. Det erkänner jag villigt även om jag med de tre andra har klarat mig rätt bra. Jag har haft lite ilskna utbrott, fler än mitt annars rätt heta temperament brukar ställa till med men nu så är jag så hormonell att jag inte blir arg så ofta utan börjar gråta*suck*. Är det inte en tråkig artikel i tidningen eller en sorglig reklam eller what not så är det väl få saker som ställer till det som bilskrället då... Hur väljer jag att lösa problemet??? Okej, jag ringer efter hjälp men först börjar jag gråta... Samtidigt som jag står där och tårarna rinner så inser jag exakt hur larvig jag är och då blir det ju inte bättre utan tårarna rinner ännu mer för att jag tycker synd om mig själv! Fast större delen av min hjärna inser att det inte hjälper så börjar hormonerna i kroppens krika ut KATASTROF. Jag som i vanliga fall är så ruggigt rationell och alltid agerar först och känner sen har förvandlats till en, ja vadå? En sån där kvinna som tror att snygga ben och långa ögonfransar ska klara en undan knipan och hjälper inte det så får man väl ta till tårarna då kanske??? Herregud, jag har förvandlats till Anna Anka!!!!

Jag har hållt på sen tio i morse men tycker inte att jag kommit ngn vart!  Jag har på den tiden dammsugit uppe(inte vårt sovrum eller barnens men annars hela övervåningen), tvättat fyra maskiner, plockat undan lite(syns knappt!), skurat badrummet, städat tvättstugan(mer än välbehövligt!) och så har jag rensat ur kläder ur alla barnens garderober samt en överfull garderob med redan urväxta kläder. Det blev tre stora, genomskinliga kassar med dragkedja(ni vet de från IKEA) fulla med kläder i resp. strl. Borde man inte hunnit med mer på en hel dag??? Nåja, en del blev ju gjort iaf även om det inte syns så mkt. Det går inte fort när man tvingas till sengångartempo pga sammandragningar som kommer precis hela tiden fast än så länge gör de inte ont och då är det okej att fortsätta:) Nu väntar jag på att de ska lugna ner sig så jag kan få torka golvet uppe och damma(känns som det gjordes i somras sist!!!!), vattna lite blommor innan jag ska skjutsa iväg barnen till resp övernattningsplats.

Emma ska sova hos faster Maria och Linnéa hos mormor blev tydligen bestämt förra helgen. LInnéa hade hoppats att hon skulle få träffa Lovisa som bor vid mormor men hon var borta hos sin farmor förra helgen:) Imorgon ska sen LInnéa bada med min moster på Fyrishov och Emma ska få prova på innebandy för första gången. Ska bli spännande att se vad hon tycker om det!

Idag har jag varit till barnmorskan igen. Det blir ett evigt springande där nu sista veckorna som är kvar. Nu en månad framöver är det varannan vecka och sista månaden blir det väl varje har jag för mig. Den här bebisen har iaf bestämt sig för att hålla sig på mattan. Allting är så bra det kan bli. Den växer och följer sin kurva, hjärtljuden är det full fart på(140 vilket indikerar en tjej till:)) och blodtrycket är bra för första graviditeten för mig(130/80). Det enda som avviker lite är mitt HB som idag låg på 105. Det låg på 110 för två veckor sen , 120 för en månad sen men jag har känt mig trött så jag ville testa och det hade ju sjunkit lite mer än vad jag skulle vilja. Käkar redan dubbla doser av järntabletter(hemofer) så jag fortsätter på det två veckor till för att se om det har en effekt. Annars måste jag knapra riktiga varianten(niferex) och då blir jag så kass i magen:(

Sååå summa summarum är denna bebis en riktig A-bebis som inte verkar ge mig ngn anledning att få fuska till mig ett extra UL. Det hade varit kul att få se h*n en  gång till innan det är på riktigt. Fast det är aldrig för sent att hoppas.. Den är minst sagt rörlig fortfarande och det är omöjligt att känna hur den ligger så jag lever på hoppet ett tag till:D

Visst har man varit med om barn som plötsligt blir sjuka men idag slogs nog alla rekord:D Karin, Linnéa, Ida och jag var på IKEA för att köpa lite smått och gott. SOm vanligt hamnar vi i kafeterian också och Linnéa drar iväg och ska leka i en av de där lekområdena som finns. Jag hämtar tillbaka henne eftersom Ida vill sitta vid bordet medan vi hämtar maten. Hon sätter sig på stolen och vi går iväg och köper maten. Vi är väl borta en fem minuter kansek men efter två minuter kommer Linnéa gnällandes och undrar var bordet är:) Vi visar henne vart och fortsätter plocka fram saker vi ska ha. Maten får vi på en gång och betalar snabbt också för det är ingen kö. När vi kommer tillbaka till bordet har Linnéa hunnit somna sittandes med huvudet mot bordskivan! Hon har fått feber så där pangbom! Hon äter ingenting och sätter sig i vagnen med jackan över sig eftersom hon fryser. Svårt att föreställa sig att det är samma tjej som fem minuter innan lekt för fullt och tio minuter innan varit i lekrummet på affären:D

Jag insåg häromdagen att bebisen snart kommer. Det är 60 dagar kvar tills jag är beräknad så jag passade på at shoppa loss på IKEA's små handdukar som är så bra till små bebisrumpor och kräks. Tittade lite på täcken och sånt med men det får jag fixa senare! De täcken jag haft behöver bytas ut och madrassen till spjälsängen måste okcså köpas ny men vi har iaf vaggan först. Dessutom kommer jag strunta i åkpåse till vagnen och köra på fårskinn och täcke istället. Lättare att anpassa temperaturen på så vis inbillar jag mig. Bilstolen tänkte vi snika med och köra en freeway från början. De ser ut som ett babyskydd men sitter fastmonterad... Borde gå! Dock måste vi laga den stolen också för Ida har slitit loss ryggplattans frigolit men det ska tydligen gå att bytas ut:) Om inte så får väl maken springa iväg och köpa babyskydd när jag är på BB. Det brukar lösa sig på ngt vis. Barnvagn har jag iaf fixat nu och bärsjalen till BB ska bara tvättas.

Sist jag var på BB fick man ingen sån där praktisk plastbalja att parkera bebisen i. För mig som är själv däruppe hela tiden är det inte jättekul att lägga bebisen på sängen när jag är och hämtar mat, fika eller går på toa... Tänkte därför ta med mig sjalen. Då borde personalen också vara nöjda eftersom de tjatade sist att bebisen inte borde ha kläder utan vara under mina kläder... Jättelätt som sagt när man ska sköta sig själv och bebisen ska bäras hela tiden!!!

En sak har jag konstaterat den här gången. Om mjölken styrs av efterfrågan kommer detta bli en hungrig bebis! Mjölken flödar som aldrig förr. Fast den håller sig på plats överallt utom i duschen så jag slipper amningsinlägg nu iaf:D

Måste också få berätta om mina knäppa tankar. Jag har alltid trott att män alltid vill ha pojkar/söner och där med även min egen man. Trots att han alltid sagt att han helst vill ha tjejer så har jag inte riktigt trott på honom. Häromdagen berättade jag för honom att Karin och Yavuz har en vadslagning om vad det blir(priset är ett par skor!). Frågade också honom då vad han trodde(tjej!) och då frågade jag lite försiktigt om han skulle bli besviken då... Vi kan säga så här att den blicken och det svaret lämnade iaf inte mig tvekande. Han är fullt nöjd med en tjej till! Skönt för då kan jag släppa tanken om kille för hans skull... Fast jag tycker han är lite knäpp eftersom han önskar sig tjejer för att de ärlugnare:D Det påstår han fortfarande fast vi haft Ida hos oss i drygt tre år. Hon slår de flesta, killar som tjejer, i livlighet:D