kille i magen. Vet inte alls varför jag tror det utan det är mer och mer en känsla som växer fram. Allting är annorlunda från de andra gångerna men å andra sidan har ingen av mina graviditeter varit likadana... Som sagt, det är en känsla och känslor går inte att förklara!

Vet inte ens hur jag ställer mig till en kille?!?! Jag har tre tjejer och det är på ngt vis så det ska vara att vi bara har flickor. Jag kan inte föreställa mig mig som en pojkmamma men varför inte??? Jag tillbringar redan nu större delen av min fritid på fotbollsplanen eller på andra sporter. Jag jagar en liten treåring som aldrig kan sitta still och jag plockar undan pistoler mer än jag plockar undan dockor om dagarna. Ska man gå på normen som sägs skilja killar från tjejer så har jag redan tre killar;) Enda skillnaden är väl att jag inte tvättar kasonger utan bara trosor. Dessutom får jag nästan panik inför tanken på en liten kille. hur gör man med såna????? Jag kan ingenting om killar och så fort det är kalas där födelsedagsbarnet är en pojke står jag handfallen för vad leker såna med????

Okej, jag är skitlöjlig jag vet men jag får iaf nästa panik inför en ev pojke. Jag kan inte den sorten, punkt slut! Har vi plats i vår familj  för en pojke???? Fast tro nu inte att en pojke inte är välkommen. Egentligen spelar det ingen roll men när jag försöker förbereda mig mentalt för ett barn till är det alltid automatiskt en tjej och tanken på pojken som blir mer och mer verklig i känslan är svår att föreställa sig...

___________________________________________

Förresten, jag kanske kan få ordning på alla sammandragningar och börja leva ett mer normalt liv:D Bm ringde precis och de hade fått svar på odlingen. Det var en urinvägsinfektion och troligen var det orsaken till alla jobbiga sammandragningar. De hade redan skrivit ut ett recept till mig men åt fanders fel sort. De hade skrivit ut Selexid som jag är tokallergisk mot(sist jag åt det hamnade jag på akuten, kopplad till EKGapparaten för jag fick arrytmier). Det hade inte stått ngt om att jag var hyperallergisk mot just pc i min journal men hon skulle fixa så jag fick mitt gamla vanliga Abboticin istället:) Misstänker att hon kommer vara attans snabb att skriva in CAVE PC med versaler som det står överallt om mig;) Det sade jag till om på inskrivningen men samma dag började de med nytt journalsystem...

Håll nu tummarna för att jag ska kunna gå på promenader igen utan att jag får värkar!

 

Karin

31 augusti 2009 22:39

Det vore väl jättekul med en liten kille i familjen!!! Måste väl vara kul med lite nytt, nåt som du inte "kan":)

 

Ango

1 september 2009 07:58

Jag kände likadant när jag väntade Victor. Hur sjutton skulle man göra med en kille? Tjejer kan jag ju, jag är ju en själv ;).
Nu har Victor hunnit bli 5 år, och det är mycket enklare än jag trodde. Han är mammas pojke såklart, även om pappa är den som roar med rallybilar och innebandymatcher. Just nu är det dinosaurier som älskas, och det är det vi köper när det är presentdags.
Innan Victor föddes fick jag ju träna lite på Simone som alltid varit en pojkflicka (till skillnad mot Paulina som är en prinsessa av stora mått), så övergången var mjuk ;). Du verkar ju inte heller ha problem med omställningen ;).
Enligt svärfar kommer vi få en kille till i januari. Svärfar har ju aldrig haft fel, så jag håller väl med då ;).

http://angosdagar.blogspot.com

 

Maria

1 september 2009 08:51

Vore ju tvärspännande med en pojke! Man måste ju ha lite variation i livet. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...