Vår fotbollsklubb är inte den största eller bästa i stan men visst hör den till övre skicktet har jag förstått iaf vad gäller nivån. Dock ska tydlgien U-EM spelas här och ett lag från klubben F-93 ska spela där och klubben anordnar tillsammans med Danmark(landet, inte fotbollsklubben!) ett par av matcherna. Det är ju spännande men det som jag tycker är roligast är att F01 är utvalda att följa med tjejerna in på planen, alltså Emma kommer vara en av dessa söta små tjejer som går vid sidan om de större spelarna:D Det är två gånger dessutom, den 17 och den 20/9 så vi är upbokade då:) Säkert tramsigt värre men jag tycker det är skitkul precis som när Emma fick vara bollkulla på en dammatch.

Idag har jag varit på introduktionsmöte med en ny förälder. Det har jag redan skrivit om och det var faktiskt min gamla klasskompis:) Alltid roligt med nygamla bekantskaper! Mina tjejer blev väldigt förtjust i hennes lilla bebis Max som är 8 månader och ville inte gärna gå hem. Hann inte ens ut i bilen innan LInnéa började tjata om när han skulle komma hem till oss;) Låter lovande till om ett år ung när bebisen i magen börjar ta för sig mer av livet.

Appropå bebisen så börjar jag bli ordentligt nyfiken på vem det är som gömmer sig därinne. Jag har redan konstaterat att det är en rätt lugn filur som är vaken på morgonen och kvällen men sover nästan hela tiden däremellan. Nätterna vaknar jag inte av några sparkar så jag tror det är rätt lugnt då också faktiskt... Undra om det är positivt eller negativt att den är lugn??? Ida var ju helt kolugn första året men sen tog hon igen det med råge:P Emma däremot skrek konstant i 8 månader men sen blev hon lugn... Iaf i några år! Det är nog bara inse att den kommer nog bli precis sin egen lilla individ som alla tjejer blivit och inte lik ngn! Fast jag är grymt nyfiken på om det är en tjej eller kille... Det får jag vänta några månader till innan jag får veta men jag vill ju veta nu!!!!!!!!!

Många av er som läser är säkert fanatiska facebookanhängare eller twitter med för den delen. Den sistnämnda har jag aldrig ens besökt men facebook blev jag som bekant inlurad i. Jag förstår fortfarande inte vitsen med den men det finns iaf några fördelar. jag har fått kontakt med min kusin Jonny. Vi växte upp i Rasbo tillsammans och lekte väldigt mkt ända upp i högstadiet, fast då vet jag inte om vi lekte kanske??? Nåja, jag har saknat honom. Han är scchysst och trevlig och så lik mig att vi tas för tvillingar;) Han försvann iväg till Västerås och flygmekutbildning och jag iväg till Umeå och innan dess iväg till London, Southampton och Portsmouth. Vi tappade kontakten helt enkelt. Ibland träffades vi på stan men mer och mer sällan. Det har sin rätt logiska förklaring. Han drog först iväg till Såtenäs och nu bor han i Ungern. Inte underligt att vi aldrig träffas! Han ska dock ha tvillingar snart och har bett mig om råd. Mina råd var enkla och konkreta, fast misstänker jag föga populära hos äldre generationen... För det första så lyssna på barnet! Skriker det så gör ngt åt det. Åt det för fem minuter sen??? Ge mat igen elle rnärhet eller sällskap eller rapa eller sova eller vad det nu är. Barn i den åldern manipulerar inte! Det andra rådet är väl det som möjligen väcker viss upprördhet. Strunta fullständigt i vad mor och farföräldrarna säger, eller ngn annan för den delen! I vilken branch är 30år gammal kunskap aktuell??? Bara inom historia men bebisar är väldigt lite historia:D Faktum är att jag och många med mig fått höra "Men ska den lilla äta igen?????" och dylika kommentarer(farmor och mormor behöver inte ta åt sig för ni är underbara!) och det är kämpigt första barnet. Sen att den lilla behöver ligga och skrika ur sig lite för att lufta lungorna och dylika halv och helkorkade kommentarer... Hans svar på detta var att han redan fått en hel del kommentarer som han sade verkade minst sagt OFF! Jag tror honom för jag vet vad vissa kläcker ur sig. Ska man lyssna på ens hälften av kommentarerna så är det ett under att man själv överlevt:P

Märker ni att detta ligger mig varmt om hjärtat, detta att lyssna på bebisar? Det har sina randiga och rutiga skäl. Jag var nog inte mer 9-10 år när jag besökte en av mormors bekanta som hade fått barn precis. Pojken var kankse 3-4 månader. när vi kom satt hon och matade pojken och jag fick ta över. Pojken åt upp sin mat och jag rapade honom, lekte med honom en stund men rätt snart blev han kinkig för att rätt snabbt övergå till heligt förbannad. Han skrek och skrek och jag bar och bar. Jag försökte trösta och han bara skrek. Hans mamma verkade inte bry sig och jag fortsatte bära och trösta. Efter en timmes skrik(jo jag hade koll på klockan!) kom mamman in och sade "Men Robin, du åt för en timme sen. Du får vänta två timmar till." Jag höll på att dö på fullast allvar när jag hörde det och pojken skrek i  1.5 timme till innan mamman föll till föga och gav honom nästa flaska... Vet ni vad pojken gör? Han hickar sig igenom måltiden(ni vet sån där ledsenhicka) och somnar innan han ätit ens halva flaskan... Man behöver inte vara en einstein för att förstå att inom en kort stund upprepar sig det hela igen:( Jag lovade där och då att aldrig göra så mot mina barn och många fel har jag gjort men aldrig det! Usch och fy för såna föräldrar.

igår och idag vilket i praktiken inneburit att jag jobbat hemifrån istället men man får mkt gjort när barnen är på dagis! Jag har gjort ett schema till Yrsadagarna som vi är ansvariga för och jag har nästan i rekordtid lyckats skirva adresslistan till alla barnen på dagis. Det är dtygt för det tar timmar varje gång och är såååååååå tråkigt för att sen behöva gå in och ändra, lägga till eller så för hur lätt är det inte att man sitter och trycker in fel siffra i ett nummer när man skriver adress, telnr och personnummer på 34 barn med kontaktuppgifter till föräldrar och mor/farföräldrar???? Sjukt många siffror blir det. Nu är det nästan klart iaf. Det är två födelseår som saknades i mina papper samt ett barn som fallit bort på ngt konstigt sätt. Personallistan är inte färdig än men blir det nästa gång jag sätter mig ner.

Idag har jag förberett ett hembesök till en ny förälder och barn som börjar på förskolan på måndag. Ska bli spännande att se om det är en gammal klasskompis:P Hon heter samma sak iaf och eftersom hennes namn är rätt ovanligt känns inte det som så otroligt.

Imorgon har det visat sig att förskolan är stängd för planering och jag har inte lyckats lösa barnvakt än så det lutar åt att barnen får vara lediga men jag jobbar desto mer nästa vecka då iaf eleverna kommer och vi börjar våra intervjuer och börjar lägga schema. Känns vettigt! Det enda vettiga jag kan göra imorgon iaf är titta runt och så samt få lite rapporter vad som hänt förra terminen med gamlingarna som är kvar. Vad jag förstått hittills har det gått både bra och dåligt. VIssa har kommit in på sin önskade utbildning och andra har det gått mindre bra för och har kommit in på hem eller andra anstalter. Bla är en av mina favvisar förra terminen tyvärr en medlem i den sista gruppen. Hon var mer vild än tam och fullständigt galen men så himla go och härlig. Vi döpte henne till ADHD's okrönta drottning:D