Igår var första dagen efter semestern som barnen sov på rätt plats med rätt personer och eftersom vardagen med fritids och dagis börjar i morgon kändes det som rätt att stoppa i säng alla efter bolibompa och också väcka dem tidigt i dag på morgonen... I säng åkte dem och Linnèa och Emma somnade snällt. Ida däremot höll stången trots ideliga isängstoppningar till nio... Nåja, det får ses som framsteg:) Imorse när maken åkte till jobbet efter sin låååånga semester på 6 dagar gick jag upp och förde så mkt oväsen jag kunde utan att väcka vår inneboende i källaren. Ida var först upp efter bara några minuter och en stund senare kom Linnéa. Okej, två av tre barn var uppe före halv 8 får också ses som en framgång. Emma snusade vidare till åtta. De fick kolla lite på tv innan racet började dvs påklädning, tandborstning, hårborstning och sånt. Det är nu det börjar! Ida springer runt och vägrar lyssna, gapar och skriker, får utbrott efter utbrott. Hon har förvandlats till sinnesbilden av en treåring med så mkt vilja och trots att hon inte vet var hon ska göra av det och då blir det dessa utbrott. Emma var precis likadan... Nåja, alla barn blir färdiga och Emma får i uppdrag att leta rätt på sina fotbollskläder innan hon springer iväg och letar... Hon hittar allt utom benskydden??? De är som uppslukade från jordens yta! Vi får lov att köpa nya för jag och Emma har letat överallt, tom i garaget. Hon är iofs rätt trött idag också men är iväg och leker med E och F. E och hon cyklade iväg till F för en timme se ung. Jag går iväg och hänger en maskin med tvätt, eller två för att vara närmare sanningen. Linnéa leker med grannpojken E och Ida springer mellan vår gård och deras samtidigt som hon får utbrott efter utbrott för hon får inte vara med... Läser en saga mitt i hängandet men hon får utbrott mitt i den också och slänger iväg boken till poolen(poolskyddet var på, tack och lov!). Då kommer E och säger att Linnéa har lyft upp en av gerbilerna i svansen. Vi har inte så många regler här hemma men två av dem gäller just gerbilerna. Den ena är att man inte får öppna buren själv om man inte är 7 år och den andra gäller att man får absolut inte, under några som helst omständigheter lyfta upp gerbilerna och absolut INTE i svansen. Det är lika benhårt här hemma som att de sitter fast i bilen! Pratar med Linnéa och hon erkänner efter mkt om och men. Hon får utegångsförbud, eller snarare lekförbud så E skickas hem med sin mamma. LInnéa börjar gråta(fullt förståeligt!) men slutar inte. Hon bara fortsätter och sticker sen iväg till grannen igen... När jag hämtar hem henne och meddelar att om hon inte kan vara ute utan att leka med E får hon inte vara ute heller... Nu kör kranen igång på allvar- tårarna alltså! Hon gråter och gråter och gråter... Det är bara att inse att ungen är helt förbi av trötthet och att det inet bara är sorg över sin dumhet och den indragna leken. Hon ligger just nu i sin säng och jag hoppas hon somnar en stund.  Det får bli som det blir men hon är sån som måste sova när hon är trött. Fördelen med det är att ingen kommer klara av att använda sömnbrist som tortyrmetod mot henne:D Hon kommer driva sina torterare till vansinne med sitt gnäll och gråt;)

Hittills idag känns det som att jag varit konstant arg och barnen ledsna eller arga dem med. Ibland är livet inte roligare än så och vår stackars inneboende flydde ner i källaren och har suttit där större delen av morgonen:)