Idag har vi varit på ultraljudet för att kolla så allting är ok med bebisen. Shit, vad nervös jag var. Var nästan helt övertygad om att bebisen inte skulle leva fast jag kände sparkar på väg in till sjukhuset:) Hela natten har jag dessutom drömt mardrömmar om att bebisen varit död eller att vi fått trillingar. De ultimata motsättningarna kan man nog kalla det:)

Vi hann bara upp på britsen så såg vi att den levde och hjärtat slog. Efter ytterligare undersökningar så konstaterades att allting fanns i rätt antal och på rätt plats. Jätteskönt! För första gången stämde också det datum som jag sagt hela tiden dvs den 9/12.

Med oss därifrån fick vi med oss tre bilder till det fascila priset av 50:- och på en av dem ligger bebisen och dricker fostervatten för den gapar, sträcker på huvudet och sväljer(enligt barnmorskan iaf). Jag såg bara att det sträckte på sig;) Dagen till ära tänkte jag åka hem till mamma och hennes aningens nyare dator och scanna in bilden hit till sidan men tror ni fanskapet fungerade??? Nej, just det. Massa felmeddelanden kom upp bara. Sur är jag! Jag är väl bortskämd för saker ska fungera anser jag, utan att man ska behöva tillkalla hjälp för att göra så enkla saker:( Inte ens brorsan som jobbar som datatekniker har en aning om vad det kan vara. Ni får mao vänta och se om det dyker upp ngn bild framöver. Han skulle kolla på skrivaren/scannern nästa gång han kommer.

Igår åkte vi också på en liten minisemester. Jag och barnen packade in våra grejer i bilen inkl barnvagn och rullstol och drog iv äg till Eckerölinjens buss där vi lastade in oss. Trångt som i en sardinburk var det men iväg kom vi och båtresan gick alldeles för fort för vi hann inte med! Barnen hann inte leka och jag hann inte shoppa utan fick gå in i shopen och rusa mig igenom  för att öht hinna få ngt men med tanke på barnen så var nog resan alldeles lagom lång eftersom dem inte hann ledsna;D

För er som tycker att förnedringstv är en höjdare kan jag tipsa om att eckerölinjens bussar är ett utmärkt studieexempel. Vi funderar på att klaga faktiskt. OK att människorna är stupfulla det får man räkna med! Men att bussen blir alldeles nerspydd??? Eller att bussen tvingas stanna fem ggr för att de stupfulla behöver kissa(och spy). På båten donerade jag bort våra blöjor till en stackars familj som hade en bebis och totalt glömt bort blöjorna i deras bil. Eftersom Ida är duktig på att gå på toa kändes det som ett rätt beslut men när bussresan blir tokförsenad pga alla stopp och Ida är kissnödig men vi inte har en toa och hon heller inte kissar i vägkanten är det inte roligt längre! Att vi sen trots bokade platser fick stå. Det är främst det som jag kände att vi kunde klaga på. Att behöva stå i en buss i över en timme med tre barn. Det är helt sjukt. Nu löste vi det så gott vi kunde så vi fick stå till hallstavik och sitta därifrån då många gick av men då tog okcså resan mkt längre.

All heder åt busschauförren dock! De var otroligt trevliga mot oss andra(icke stupfulla) och ställde upp och hjälpte oss med både barnvagn och rullstol.

Vi lärde oss iaf att vi aldrig mer kommer åka dessa bussar pga fyllan men själva överfarten och bemötandet i båten/bussen är kanon!