för nu är alla barnen friska och jag hoppas att det varar längre än en vecka. Linnéa käkar vidare på sitt pc och Ida inhallerar morgon och kväll. Tro't eller ej men hon hostar ingenting! Det tror jag inte hänt på månader. Emma sov bort sin förkylning och det blev inget mer.

Summa summarum har vi nu varit hemma från dagis i två veckor men nu jäklar ska vi gå alla dagar som är kvar innan skolan slutar. Inte så många iofs men ändå:D

Vet ni, jag har haft semester! Farmor var häroch hämtade alla barnen ionsdags em och hade de där över natten. Kommer inte ihåg sist det hände faktiskt som ALLA barnen var borta och vi inte var ute på galej. Det var iaf gudomligt skönt. Planen var att jag skulle städa på kvällen för att roa mig på IKEA dagen efter. Hälften rätt blev det iaf. När alla barnen åkte iväg så dammsög jag innan jag satte mig i soffan med en kopp kaffe. Sen vaknade jag 2,5 timme senare med kaffet orört:D Jag diskade lite och lagade mat iaf innan jag tittade på två av mina favoriter på tv'n och sen somnade jag igen. Lite trött tror jag nog att jag var. Det har ju varit ett av få tecken på att jag är gravid. En otroligt trötthet och inte blev det bättre på torsdagen av denna maratonsömn men idag däremot efter sovmorgon till halvtio(11,5timmars sömn) så börjar jag faktiskt känna att jag har lite energi i kroppen;)

Torsdagen sen tillbringade jag med "Jobb-Karin" på IKEA. Vi hittade en bokhylla på fyndhörnan som vi slog till på. En vanlig enkel med 4*4 rutor.

Vi spanade också in den våningssäng jag hade tänkt till Ida i födelsedagspresent. Vi hade tur som tokar för den var det reapris på och kostade bara 1995:- istället för 2695:- som var ordinarie pris. Den måste vi köpa innan den sista!  

PLanen är att Ida ska få flytta upp till lekrummet och få sova i en våningssäng. I rummet kommer vi också ställa hyllan vi köpte där vi har ställt in massor med korgar för enkel städning. Några kommer också få vara öppna. I hörnet vid fönstret kommer vi ställa skötbordet. That's it. Enkelt och mkt golvyta.

I sängen kommer hon få den enklaste möjliga madrassen. Den kostar 329:- men å andra sidan kommer hon kissa i den och kräkas och ha sig så när hon kommit över det stadiet kan hon få en dyrare madrass som håller till vuxen ålder. Det är planen.

När det är som allra värst så sägs det ju att ljuset ska börja synas i tunneln. Jämfört med alla andra så är väl vårt lilla problem en piss i havet men jag börjar faktiskt ledsna nu. Jag vill ha friska barn. Inte för min skull utan för deras skull.

Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på Linnéa i fredags när hon och dagis skulle på övernattning i en scoutstuga. En årligen återkommande grej som hon verkligen längtat efter. I onsdags hade hon feber och febern gav sig inte. Hon hade okcså en jobbig hosta som nog mest liknade krupp fast inte riktigt. I fredags fm stod vi så inför det slutliga valet. Ska hon få åka med på övernattningen? Valet var lätt för hon hade fortfarande feber och sade själv att hon inte skulle åka men reaktionen var inte som Emmas illvrål utan bara några tysta tårar som rinner ner för kinden som jag lätt hade kunnat missa. Nu gjorde jag inte det och jag tröstade henne och lovade henne en myskväll i soffan istället men dessa tysta tårar var så otroligt mer hjärtskärande än ngn annan reaktion för det speglade verkligen den djupa sorgen.

LInnéa har fortsatt vara lite halvkrasslig och igår orkade hon vara ute och leka med grannpojken. Hon hängde också med Mårten flera timmar till jobbet samt var med hos vår excellenta granne och grillade och åt mat. Jag trodde verkligen att det var över men så vaknade hon först vid 1 och grät. Hon hade ont i örat. Somnade dock om rätt fort så jag trodde bara hon legat med handen mot. Det gör rätt ont efter ett tag men så vid två vaknade hon igen och fick medicin. Resten av natten låg jag bredvid och hon kved sig igenom natten.

I morse ringde jag audiologen och fick en tid hos hennes ordinarie läkare. Maken som är hemma idag fick åka dit och det konstaterades att hon har en öroninflammation som är blåsbildande. Den ska tydligen vara extra smärtsam så order är förutom pc att hon ska få så mkt smärtstillande som hon behöver.

Ida fick ju sin astma i torsdags natt. Hon har också varit lite småhängig men trots sin bricanyl är hon inte symtomfri. På middagen igår hos grannen hoppade hon studsmatta för att sen efter några minuter komma tillbaka tät som tusan och hostandes. Grannen(barnssk) sade åt oss att ringa barnmottagningen för utredning och mer mediciner och tydligen gör det susen när man får säga hennes namn. Vi fick tid I MORGON! Kommer ihåg när jag bråkade mig till en tid med Emma. Då var väntetiden tre månader. Det är bara att tacka och ta emot. En gammal goding får vi träffa också. Samma läkare som Emma och Linnéa träffat.

Eftersom båda våra sjuka barn nu äntligen fått hjälp så hoppas jag att Emmas begynnande förkylning är snabbt avklarad och inte blir som småsyrrornas. Fast å andra sidan är jag ledig ons-fredag...

Idag händer det inte mycket här hemma. Emma är på scoutläger, Mårten jobbar på mässan och jag är hemma med sjuklingarna. LInnéa börjar pigga på sig idag äntligen och har börjat tycka att det är tråkigt. Det är framsteg!

Ida har det fortfarande lite kämpigt med andningen trots bricanyl men så har hon fått feber som kaka på moset okcså och det skulle enligt vår excellenta granne inverka negativt. bara köra febernedsättande och fortsätta med bricanylen var order därifrån. Då gör vi så:) Oavsett är det milsvid skillnad mot i går natt och vi fick faktiskt skäll av läkaren som ansåg att vi borde ringt ambulans.Eftersom hon var sååå tät på mottagningen och jag tyckte hon mådde rätt bra så tyckte han att jag var lite för lugn:D Jag lovade att inte vara så försiktig med 112 framöver när Ida blev tät. Det behövde inte vara livshotande var hans kommentar.

Jag hoppas att detta var andra och sista gången vi behövde åka in för att ventilera henne men jag misstänker tyvärr en allergi i det hela... Hon började hosta VÄLDIGT mkt och blev tät när vi rörde runt i spånet och gav Mimi och Freja mat... Det är lite oroväckande! Vad säger man till storasyskonen??? "Sorry tjejer men era små älsklingar måste bort. Jag vet att ni heller aldrig kommer rida eller skaffa andra djur men sånt är livet..." Nej,skulle inte tro att man lägger upp det så men hemskt är det. Vi avvaktar och ser. Ida kommer inte få vara så nära buren igen iaf, ffa inte nu och inte när vi byter spån. Hoppas att det bara är en reaktion för att hennes luftrör är överkänsliga just nu.

Makens kommentar om astman var bara ett frustrerad utbrott. "Måste de ärva allting negativt från dig???" Tack för den kände jag då, men informerade om att barn som har två allergiska föräldrar löper över 75% risk att drabbas och att man inte ärver allergier utan anlagen för det! Att jag sen har astma påverkar inte barnens sannolikhet att drabbas för just det utan bara för att faktiskt FÅ allergi. Emma visar väl det som har matallergier och reagerar via magen.

I natt har Ida haft ett riktigt jobbigt astmaanfall. Vi var nästan på väg in till akuten med ambulans men jag provade att mecka lite med mina astmamediciner och masken till en nebunett och på ngt sätt fick hon i sig lite bricanyl för hon lugnade ner sig och somnade. Då hade vi tillbringat en timme på trappen för korkade jag trodde att det var krupp men insåg efter låååångt tid att kruppare har svårt att andas in. Ida kunde inte andas ut! Det är astma... Hon fick först kämpa för att andas in men sen kunde hon inte andas ut utan fick hosta ut luften istället. Eftersom hon själv var lugn hela tiden valde jag att vänta ut henne.

Idag sen började jag ringa först sjukvårdsupplysningen. Det var kl 7 i morse. De hänvisade vidare till husläkaren som hänvisade till barnakuten för de hade inte specialistkompetensen och vågade inte ta emot ett så litet barn. Eftersom jag inte tyckte att barnakuten kändes som rätt instans heller eftersom Ida nu kan andas mkt lättare även om  hostan fortfarande är rätt besvärlig så ringde jag vår underbara granne igen då. Hon tipsade om att vi kunde höra av oss till barnspecialistmottagningen så sagt och gjort vi ringde dit. De hade inga akuttider vare sig idag eller måndag mentyckte att det nog behövdes mediciner idag. De tyckte att vi skulle ringa tillbaka till sjukvårsrådgivningen för att få en tid till närakuten.

Det gör jag nu! Snart tre timmar har jag suttit och väntat i telefonkö för att få tag på en läkare som kan lyssna på en liten astmatisk unge och ge henne mediciner och skriva en remiss tillbaka till barnspecialistmottagningen. Jag som trodde att astma var en vanlig åkomma idag. Det får man inte intryck av nu direkt.

Fast å andra sidan är det kanske lika bra att man håller igång för jag fick sova exakt en timme i natt. Ida somnade på soffan och eftersom jag inte ville störa henne när hon äntligen somnat satt jag också där och sov. Bekvämt var det inte men är man tillräckligt trött så går det:) Vi måste skaffa en större soffa! En tvåsitssoffa är inte att rekommendera när man sover två stycken där;)

 Min fråga är dock, hur tusan orkar Ida vara vaken??? Hon sov ingen middag igår så hon har sovit 1,5 timme + några kortare feminutrar sen igår morse. Jag är imponerad!

Läste precis på ett snackforum om en annan kvinna som fått en liten gåva med leksaker och olika filmer till barnen som de hittat när de städade förrådet. Hon packade upp grejerna och vissa av filmerna var inte så väl märkta så hon började kolla igenom dem. De flesta var bara inspelade filmer och sånt men sista filmen hon tog upp var helt omärkt. Hon sätter i den i videon och döm om hennes förvåning när hon ser en halvtaskig p-rulle. Först tror hon att det är en dålig inspelning från tv1000 men inser rätt snart att artisterna är svärmor och svärfar:D

I de lugnaste vatten...

För inte så länge sen köpte jag en jacka och byxa på tradera till Emma. Kändes som ett säkert kort eftersom de brukar hålla hög kvalité och plagget var helt oanvänt.

Igår kväll tvättade jag byxorna för första gången och när jag tar ut plagget så ser jag först ett stort hål och sen två där fickorna suttit förr! Blir ju först förvånad och sen börjar tankarna gro... Har jag blivit lurad? Är det fabrikatonsfel på kläderna???? Vad tusan hände????

Jag skriver ett meddelande på ett snackforum och får ganska omgående svar att just mina plagg har sålts ut på POP(polar och pyret alltså) outlet för 500:-/paret just för att POP vetat att fickan som inte är sydd utan bara limmad inte skulle hålla.

Det var bara att konstatera att jag nog dels blivit lurad och känner mig just nu förbannad på det men helt ärligt! Jag känner mig mest förbannad på POP! Hur fan kan de sälja ut kläder de vet inte bara kommer gå sönder menh också bli helt oanvändbara???? att man rear ut plagg som inte är 100 vattentäta eller sånt kan jag köpa men det här?!?!?! Efter första tvätten har jag två stora hål i mina byxor! Jackan törs jag inte tvätta för det var samma sak där.

Jag mailade faktiskt deras kundtjänst och ifrågasatte detta beslut att sälja helt oanvändbara kläder för ganska mkt pengar(500:- är inte gratis!). Skrev att jag kände mig dubbelt lurad, dels av säljaren men okcså av POP. Ska bli spännande att se om jag får ngt svar och i såna fall vad! För min del så känner jag dock att den affären kommer inte få se mina slantar igen.

Farmor, har du lust att sy lite??? Det är en tyglapp som ska sys dit på varje "hål" och sen även samma på jackan??? Ser inte så svårt ut och det är ffa INTE själva dragkedjan du ska sy dit utan tyget runt omkring. Du är bäst på att sy:D Om man lagar detta blir de inte vattentäta runt fickan men Emma kan åtminstone använda plaggen.

Jag måste medge att mestadelen av tiden avskyr jag verkligen denna myndighet. De är sena med betalningar, de strular, godkänner inte sjukskrivningar och ffa så är de så förbaskat otrevliga när man ringer.

Imorse övergick dock hatet till betydligt ömmare känslor. Jag fick ett brev, ett sånt där grönt rutigt som brukar betyda utbetalning ni vet. Eftersom börsen gapar tom är ju det mest intressant och stirrar bara på siffrorna. 24000 kronor sattes in på mitt konto igår. Fattar först inte vad det är en inser ju sen att det måste vara vårdbidagsansökan så jag sliter upp även nästa brev som är från dem och börjar läsa. De har beviljat vår ansäkan med halvt vårdbidrag från februari fram till september2011. Bara det är ju smått fantastiskt att jag skulle få igenom den nivån igen!

Jag pratade med handläggaren för ett par månade sedan och hon var en mycket trevlig kvinna som jag faktiskt gillade och kände förtroende för. Hon ställde en massa frågor om oss och läkarbesök, dagis och resurs och ja, massor. Jag försökte svara efter förmåga på alla frågor. Då frågade hon också om vi var medvetna om att ansökan hade kommit in för sent, alltså inte direkt efter eller innan den förra gick ut. Jag svarade att jag var det och att jag heller inte kunde skylla det på dem eftersom ansvaret låg hos mig. Då berättade hon att hon kunde godkänna retroaktivt OM Linnéa blev godkänd för halvt bidrag igen. Jag svarade att det visste jag inte och kände att DEN processen skulle jag inte orka med att dra heller. Hade således inga som helst förhoppningar på att ngnsin få se dessa pengar men så får man läsa till in stora glädje att hon redan fixat det så pengarna som kom igår var retroaktivt från september fram till maj! Hennes namn ska jag lägga på minnet. Hon är inte bara supertrevlig, utan även tillmötesgående och förstående för att livet med barn som inte är som alla andra är rätt krävande óch att sätta sig ner med en ansökan som dessutom gör att man måste gräva ner sig i allting negativt i ens liv inte direkt står högst på prioriteringslistan. Så dagens ros går till ängeln på försäkringskassan!

Idag pratade jag med en god vän. Vår kontakt är rätt sporadisk eftersom han mest umgås med maken men idag hann jag före till telefonen. Vi pratade lite om ditten och datten som vi brukar göra tils jag frågade hur hans sambo mår och det utmynnade i ett av våra längsta samtal sen vi gjorde slut(han är en gammal pojkvän men passar mkt bättre som vän). Hans Sambo har bröstcancer och när man hör deras historia blir man så sjukt tacksam för att vi alla är friska(bortsett från astman då).

För det första fick hon kämpa för att alls få komma till provtagning av sin lilla ärtstora knöl och då visar svaret att det var ngt men godartat. Nöjda och glada åker de hem för att återvända inom kort då knälen växer och igen lite senare för att bröstet blivit helt inflammerat. De sista gångerna möts de av en läkare som blir förbannad för att de slösar hennes värdefulla tid eftersom cystor kan växa och göra ont men man gör ingenting åt det. Sambon insisterar på att få en remiss för ny provtagning men nekas om och om igen. En dag är det en vikarierande läkare som omeddelbart skickar upp till kirurgen för bedömning och ett prov tas igen. Ett par dagar senare blir de kallade till möte på samariterhemmet och får då veta att det ser inget bra ut alls och att man kallat samman ett möte samma dag. De ombeds komma tillbaka några timmar senare. De infinner sig, fortfarande chockade och sambon läggs in omeddelbart, får fasta och opereras sedan nästa dag. Bröstet avlägsnas helt samt en hel del lymfkörtlar. Tumören har nu hunnit växa från 0,3mm till över fem cm på väldigt kort tid och de får också veta att hennes cancerform är den allra värsta. Den är oerhört aggressiv, den är en 9 på en skala på 1-9 då nian är värst och dessutom är den hormonpåverkad vilket heller inte alls är bra. Just nu går hon på omfattande cellgiftsbehandling och mår uselt men förhoppningen är väl trots allt att hon ska bli frisk.

Behöver jag säga att jag blir tacksam för det vi faktiskt har i livet???

Vi tänker på er!