Ibland är grannar bra att ha har jag konstaterat:) Igår var det min tur att gå med gåtåget så jag samlade ihop alla 8(av 11) barn som skulle med igår och började gå. Träffade på mamman till två av barnen och hon berättade att de hade fått ett par kassar kläder till sina barn från en annan granne och undrade om jag ville kika lite på det som blev över. Dessutom hade hon passat på att rensa ur garderoben för hennes tjej och undrade om jag var intresserad av detta med. Jag tackade och tog emot och sen efter att ha följt med barnen gick vi hem och kikade.

Det blev en  kasse som var lagom till Emma med massor av kjolar, ett par byxor, några capritights och några tröjor. Emma blev jätteglad och har valt ut det som hon gillar. Resten skänker vi nog till Röda korset:) I linnéas kasse fanns det också en hel del och eftersom grannen och jag har samma smak så föll nog allting mig och Linnéa i smaken. Den ungen ä rrolig för hon tycker att det är kul att få begagnade, ärvda kläder:) Likaså Ida kan krångla en hel del över kläder men så säger man att det är Elias och då helt plötsligt funkar det kalas;) Gissar att det går över men just nu är det ju toppen. Vi sparar ju massor med pengar och vilka mijömänniskor vi är på kuppen;) Nå sanningen att säga så tycker jag att det är bra med begagnade kläder av andra skäl än bara ekonomin. Det är faktiskt bra för miljön och det mesta av miljögfterna har hunnit tvättas ur innan mina barn får kläderna så det känns inte så dumt alls. Men en regel är dock att kläderna ska vara fina! Det är viktigt. En hel del vi fått från vänner och bekanta har inte allitd varit så fint men då hamnat i utklädningslådan till barnens glädje. Det är inte så illa det heller:D

Läste för några minuter sedan att lille Victor har somnat in. Han hann bli 1,5 år och sånt får alltid mig att gråta en tår eller två samt uppskatta mina egna barn lite extra. Det bevisar väl iaf att det finns änglar på jorden- alla dessa små barn som ger så mkt för att sen vända om bort från oss utan att få så mkt tillbaka mer än lidande och död.

Familjen har dessutom kämpat för att få komma hem och låta Victor dö hemma i sin säng bland nära och kära istället för i ett speciellt rum på Ackis. Det är väl inte så mkt begärt eller??? Håbo hör till Uppsala om jag inte missminner mig och i Uppsala har vi ASIH(avancerad sjukvård i hemmet) och hur svårt kan det då vara att få låta pojken somna in hemma istället??? Visst lite pengar kostar det men vem skulle inte vara villig att betala det? Hade han varit 18 år hade kommunen varit skyldig att ordna det. Är Victor och hans familj mindre värda då eller? Möjligheterna finns ju!

Jag hoppas att detta kommer åtgärdas snarast inom kommunen. Det kan ju vara så att detta är första gången som ngn verkligen önskar att få komma hem och då haft otur... Jag tvivlar men tillåter mig att få vara optimist ändå.