Jag bor ju i en tätort även om vi har en stor tomt och inte jättenära till stor väg men ändå måste man ju passa barnen när de är ute. Tänk vilken skillnad det är ute på landet! Vi har sovit hos mamma och pappa inatt eftersom jag var borta igår och maken behövde rycka ut på jourarbete i snöyran. Barnen fick således åka ut och sova hos mormor och jag med då. Fem i morse vaknade Ida och tyckte att det var morgon! Det tyckte inte jag som hade tvingats i säng halv tolv av att Gud eller nån talade om för mig att det var dags att sova, det blev strömavbrott;) Ute på landet blir det VÄLDIGT mörkt:D

Nåja, fem i morse vaknade Ida så det var bara att masa sig upp ur sänghalmen och sen dess har det varit fullt ös! Mamma skjutsade Emma till skolan så vi har inte ens behövt gå ut än utom Ida som åkte ut för en halvtimme sen eftersom hon börjar bli trött och därmed blir ganska hyper. Det är det som är så lätt. Här är det bara att klä på henne och släppa ut henne själv på gården och hon leker. Det finns i stort sett inga bilar att oroa sig för och ungen går ingenstans för det finns bara skog runtomkring! Så vill jag också bo! Lugnt och skönt är det också och ungarna sover som grisar här ute. Mkt bättre än inne i stan där tågen far förbi och brandbilar och ambulanser tutar.

Nackdelen är väl då de återkommande strömavbrotten och så risken för att bli insnöad eftersom vi ska över en åker/öppet gärde där det gärna snöar igen fullständigt. Fast det har blivit mkt bättre än när jag växte upp härute. Då fick vi nästan alltid gå ner till stora vägen(1,5km) för att det sällan gick att åka bil över gärdet vintertid. Det var inte roligt för det var vargavintrar då också(tidigt 80tal) med 20-25 minusgrader.

Kommer ihåg en gång när pappa och jag skulle hem över gärdet när det var snöstorm och kallt som bara den. Han drog mig efter sig i en halsduk för jag kunde inte se honom en meter framför mig och hjälp vad ont i kinderna jag hade när vi kom fram. Det är enda gången jag förfrös mig så där och det är inte roligt! Roligare var när jag fick sova hos min faster och farbror för att ingen kunde komma över alls, ens gåendes! Det hände också rätt ofta!

Det är bara erkänna att man inte är bortskämd med att alla barnen går på dagis/ i skola samtidigt! Sen januari har dagarna när alla går iväg till sina respektive aktiviteter varit minst sagt fåtaliga men idag blev det en till att lägga till samlingen:) Underbart!

Emma har också träffat sin nya lärare för första gången. I morse var hon jättenervös för att träffa henne och ville ha med mig I klassrummet men det ville inte jag- inte med Ida och Linnéa hängandes i kjolen också. Jag fäljde med in men läraren kom lite sent så jag hann gå iaf:) När jag kom hem sen frågade jag Emma vad hon tyckte och det var spridda skurar på både beröm och kritik. Det var lugnt och skönt på lektionerna nu och Emma kan jobba i lugn och ro. Hon var ganska sträng tyckte Emma och hon fick inte visa sin tand som är jättelös vilket var dåligt. Dessutom var hon jättedålig när det gällde läxor! Hon hade inte satt in den i läxboken utan delat ut plastfickor med läxan i! Min lilla Emma har en låååååååååååång väg innan hon kan ta förändring på ett bra och nturligt sätt i världen. Jag är inställd på att det kommer vara några tumultartade månader framför mig innan hon accepterat läget och den nya läraren men jag hoppas att det går snabbare än så. Det är lite jobbigt när hon gapar, skriker och slåss. På en dag kastades vi tillbaka till i höstas innan Emma tog in förra läraren.

Min spontana reaktion baserad på det barnen säger och det jag såg av läxan så är jag mycket nöjd. Emma fick en ett papper där hon ska skriva alla bokstäver i alfabetet- gemener och versaler. Dessutom ska hon dra strecken i rätt ordning i bokstäverna ngt som iaf Emma är sorgligt dålig på. Det har ingen rättat henne för förrut mer än tjatmorsan som man itne orkar lyssna på:D Den andra delen är några meningar som hon ska skriva av så fint hon bara kan med lite hjälpstreck för att alltign ska bli lika stort. Denna läxan tycker jag tränar det som barnen saknat i undervisningen så jag är nöjd+ att barnen inte längre får göra som de vill utan är det mattelektion så räknar alla matte. Inte svenskaboken eller lek på gården eller vad som nu lusten haft aptit på! Jag är nöjd mao!

Förresten! Grattis på födelsedagen Farmor! 89 år gammal. Det är imponerande!

Jag måste säga att jag faktiskt har ledsnat på barn i min säng! Just nu sover Linnéa och Ida i min säng varenda eviga natt. Linnéa nöjer sig dessutom inte med att ligga snällt bredvid mig utan hon ska ligga PÅ mig, bokstavligen! Är det inte ett ben hon slänger över mig så är det hela hon som somnat på min rygg. Bredvid mig ligger så Ida och snurrar. Funderar på att prova ngn metod för att få dem att sova i sina sängar men jag tror ju egentligen inte på sånt utan det är nog bara min desperation som talar...

Ida är inne i en fas just nu där hon inte sover speciellt bra och när hon är vaken är hon så där hyper som hon var förrut men som jag trodde hade försvunnit:( Till och med på dagis har de fullt sjå att hålla henne i schack och beklagar sig men vad tusan ska jag göra???? Jag gör mitt hemma och de får väl göra sitt på dagis?!?! Hon är skitjobbig just nu. Total avsaknad av koncentrationsförmåga så det går inte heller att distrahera henne. Hon är överallt och ingenstans... Den här kombinationen gör att jag är en mycket trött och därför mycket dålig mamma just nu:( Tur att jag ska hitta på saker i veckan som tvingar hem Maken varenda kväll! Det behövs för att jag ska kunna ladda batterierna.

Annars är Emma på bättringsvägen igen. Hon ska gå i skolan i morgon och träffa den nya fröken. Dock måste Maken komma hem tidigare och hämta för hon kommer inte orka fritids också efter skoldagen. Dumt att köra slut på henne redan första dagen och få bakslag.

Emma fick också lite uppmuntran idag eftersom hon varit så duktig och varit hemma själv rätt mkt nu när jag har jobbat halvdagar. Hon fick lite mer Petshops:) En liten del av ett stort hus samt en hund. Inser dock att jag nog måste köpa det stora huset snart så vi kan bygga ihop alla delar:( Det är inte gratis men då kan vi åtminstone ha allting ståendes på golvet. Nu är det bara grejer överallt men ingen ordning. Dagens I-landsproblem:)

Har förresten inte berättat att Maken och jag var iväg på en liten utflykt i helgen. I söndags behövde han hämta en maskin på fiskecampen i Älvkarleby så vi åkte dit och passade samtidigt på att få lite ensamtid utan barn. Farmor var hemma och var barnvakt! Vi besökte Dragon Gate. Ni vet det där ökända bygget på väg upp till Gävle?! Svårt att missa spektaklet i tidningarna tycker jag men faster Karin hade visst det så det är väl enklast att förklara ändå;) Rätt häftigt var det att se ändå och vi gick runt där och kikade lite innan vi vände hem igen.

Emma hade halsfluss! Mamma försökte boka in en tid i fredags men vårdcentralen hade studiedag(har de sånt??!!) så vi fick vända oss till sjukvårdsupplysningen som verkar anse att alla som ringer om barn är hispiga nervvrak som man aldrig ska lyssna på eller släppa in. Vi är verkligeninte nervvrak utan jag har aldrig sökt läkarkontakt utan att faktiskt komma därifrån med ett recept eller att LInnéa blivit inlagd... DÅ är man inte ett nervvrak tycker jag! Iaf så bemöts man så jäkla misstänkt och vi blev vägrade en tid trots att Emmas hals var full med varproppar och hade haft feber sen i tisdags. Har jag rätt att bli förbaskad??? Ringde grannen som jobbar på närakuten och frågade om hon kunde trolla fram en tid(har ju internnumret!) men hon tipsade om att de hade dropin till provtagningen. Mamma och Emma knatade dit och visst hade ungen positivt på stafylokocker. Nu ska hon käka pc i 10 dagar tror jag att det var. Ingen höjdare precis men hon är iaf piggare igen.

I Emmas klass börjar också den nya läraren på måndag. Hon var i skolan och hälsade på i fredags och att döma av reaktionerna från de andra barnen är det en HELT annan regering nu än förr... Alfreds kommentar var "Hon är väldigt bestämd! Nästan läskig!" Det låter som hon ska passa bra i klassen:D Märtas mamma som jobbat med henne säger att hon är väldigt bestämd i början men sen släpper hon efter om barnen sköter sig... Tro mig, den ordningen behövs i klassen för det är MÅNGA barn  med attityd där som tror att det är okej. Emma är dock linte nervös inför henne så hon vill inte gå i skolan... Det går över när hon väl träffar henne gissar jag på.

Måtte denna vinter ta slut nu, önskar jag som helst vill ha friska barn. I tisdagsnatt var Linnéa dålig i magen och fick vara hemma tisdag/onsdag. Hon är pigg igen men inte Emma som fick feber i förrgår men kämpade ut hela långa skoldagen utan att säga till men kraschade hemma istället. Hon fick hög feber och ont i halsen och hennes obligatoriska feberkräkningar:( Det sista har lugnat ner sig nu men inte den onda halsen eller febern. Börjar filura på halsfluss så jag får nog ringa till vårdcentralen för ett halsprov tror jag. Nåja, inte mycket att göra åt det men jag vet att det smittar som bara den barn emellan... Håll tummarna för oss. Tur att hon fick spendera hela gårdagen på sitt rum eftersom jag inte ville riskera ngt med tanke på kräkningarna. DET vill jag inte ska sprida sig! Jag gick mellan som sluss och spritade händerna hur mkt som helst. Tur man har vanan inne från vårdjobben:) Dessutom måste jag säga att en bärbar dator inte är helt fel när man har sjuka barn. Emma låg i sängen och kollade på Scoobydoo hela dagen igår. Hon ville inte ens gå upp! Så om datorn säger jag "Prisa skatteåterbäringen och Kalle!"

Detta är ingenting för känsliga. Jag förvarnar nu så får ni själva ta ställning...

Sista tiden har jag läst tre riktigt tunga böcker och jag måste säga att det tar på en. Förra veckan läste jag som bekant Zebraflickan om en tjej som skadar sig själv. Detta griper ju tag i en eftersom det är en medmänniska, en ung tjej som mår dåligt och där psykvården inte klarar av att bemöta på ett bra sätt. Lägg sen till att jag känner rätt många zebraflickor(inte pojkar) så det blir även jobbigt på ett personligt plan. Man inte bara tvingas förstå utan även delta i smärtan som leder till att barnen tar och skär ett snitt eller nästan ännu värre, drar bort stygnen. Och du, om du trodde att det var lätta drag med kniven så kan jag ta bort den inbillningen. Det är DJUPA sår som ser ut som diken i armen även efter att det har läkt!

I förrgår läste jag så den andra boken i raden. De oskyldigas tystnad som handlar om sexhandeln med barn i Asien. Trots misären i boken finns en positiv ton och en styrka men det går inte att bortse från det fruktansvärda som sker. Boken handlar om en tjej som vid 12 års ålder våldtas av en handlare i stan för att betala av sin "pappas" skulder. För att sen göra en lång historia kort så handlar hon på krokiga vägar ackompanerade av många våldtäckter på en bordell där hon tvingas sälja sig under de mest förtvivlade omständigheter. Men hon kommer efter många år bort från detta och leder nu en av världens största  organisationer som bekämpar sexhandeln och även bedriver räddningsaktioner för att rädda flickor i samma sits.

Igår läste jag så den sista boken. Kommer inte för mitt liv ihåg vad den hette just nu men den handlar om en flicka som vid sju års ålder könsstympas för att "renas". Vid 13 års ålder blir hon sen bortgift med en man som tar henne till Frankrike. Där föder hon de första åren ett barn per år som tillkommit genom upprepade våldtäkter innan hon hittar en väg ut i samhället där hon stöttar och hjälper andra flickor i samma situation. Till sist lyckas även hon fly och idag är även hon en ledande person.Hon bekämpar nu kvinnlig könsstympning både i Europa och Afrika.

Som sagt så är böckerna inte vidare upplyftande och många tankar far runt i skallen. Dock är detta inte alldeles oviktiga böcker om man jobbar inom vården eller som jag skolan. Dessa flickor finns även här i vårt land.

Kollade ni melodifestivalen igår? Äntligen fick Loa lite revansch! Inte han själv kanske men genren inom musiken. Jag och brorsan(Hagbard) älskade symfonin då när det begav sig och vi älskar den nu. Så där härligt småkitschig och alldeles underbar. MÅNGA ggr har brorsan och Maken med sin skönsång förgyllt våra(och alla grannars!) kvällar med symfonin på högsta volym när vi haft kareoke... Skönsång här kan väl diskuteras förresten för ena grannen skrattar så hon gråter när hon pratar om en av kvällarna;)

Jag älskade iaf Malenas sång igår och uppenbarligen var jag inte ensam! Annars brukar ju inte operatoner gå hem ngt vidare i vårt avlånga land! Synd tycker jag som faktiskt gillar det menjag är kräsen!!! Det ska till en speciellt kvinnorröst för att det ska fungera för mig iaf! Malena har definitivt den rösten.

I vanliga fall är jag inte mycket för bokrea. Det har två anledningar; den första är för att de böcker jag väldigt gärna vill läsa har jag redan läst innan de kommer ut på bokrean och den andra är för att det alltid är så hysteriskt med folk och böckerna är ju inte alltid det senaste om man säger så. Dock brukar jag varje år köpa en ny kokbok när jag handlar på Ica. I år blev det inte som vanligt. Bokrean är ju toppen när man har barn! Emma och jag tillbringade fredagskvällens bästa del på Ica Maxi i stan och vi fastnade läääänge på bokavdelningen. Jag har inte hunnit läsa ens det som jag velat läsa sista åren och Emma botaniserade bland älvbäckerna och hittade fem stycken. Hon fick dock välja tre för en hundring per barn kändes mer rimligt. Ida fick en bok som heter "Gissa hur mycket jag älskar dig" eftersom dels titeln var bedårande och dels handlade om en kanin, Idas favoritdjur! LInnéa fick en sagosamling från Hackebackeskogen(heter det va?).Som var aktuella på 70-talet ni vet. Lite nostalgi måste man väl få unna sig;) Det är nog därför vi två ggr om dagen sjunger "Jag är en tandborste, tandborste- här kommer jag" och våra barn är väl insatta i Jojjes sånger och kan Kalles klätterträd lika bra som vi... För att inte tala om Rövarna i Kamomillastad som jag kommer ihåg att Kalles(mest känd som Hagbard här) dagmamma(tror jag) läste för sina pojkar varje kväll när vi var där. Den boken och sångerna var magiska för mig då när jag var så där en 5-6 år!

Tänk er en helt vanlig familj bestående av tre pojkar och föräldrar men där alla tre pojkar sover i samma rum i våningssängar. Mamman hade en lång fläta ner på ryggen och varje kväll(i min värld iaf) läste hon om rövarna och sjöng sångerna. Det var nog kombinationen av sång och text som lockade då för min mamma var ingen sångare... Läsa gjorde hon desto mer men just sång har alltid lockat mig.