Igår hade vi mammaträff i Alunda. Vi insåg snart att det varit över ett år sen vi träffats med alla barnen och alla mammor samlade. C går ju i idé när hon väntar barn och långt efteråt också så hennes bebis hann ju bli 8 månader innan vi fick se henne i höstan på A-S's inflyttningsfest. Det har oftast varit Alundaborna och jag som träffats och då oftast vi mammor.

Barnen lekte som aldrig förr vilket var kul. L och L fann för första gången varandra och drog ut och lekte järnet. Förrut har Lilla L alltid varit lite försiktig och mest hängt i mamma H's kjol men inte igår:D Storingarna drog runt och gjorde iaf Solvarvet i Alunda osäkert. Emma valde dock att itne vara med. Hon bestämde sig för att hon hellre åkte med emelie till basketträningen.

Jag tycker at Emma har börjat bli lite "rund" på sista tiden och i ärlighetens namn så är fotbollen inte direkt träningsintensiv så det känns bra att ge henne en sport till att fylla ut tomrummet efter gymnastiken med. Basket passar henne mkt bättre. Hon är lång, har bollkänsla och är stark. Enligt tränaren tog hon för sig igår och sköt mot korgen så hon fattade galoppen rätt fort:)

Men så till rubriken! Vad har varit det återkommande ämnet denna vinter när det gäller barnen? inte skolan som är löst! Just det, sjukdomar:( Nu är det klippt igen. Jag kände igår mitt på dagen att jag blev snurrig i kolan men åkte trots det iväg till träffen. Väl där fick jag feberfrossa och tja, det är itne ofta jag blir så där riktigt sjuk men det blev jag då. Samtidigt så vaknade Ida med en envis hackhosta och var hängig ett tag. Vi var kvar tills träffen slutade mest för att jag inte orkade bråka med barnen att åka tidigare. På vägen hem när man slappnade av så kände jag hur febern bara steg och steg och steg. Yrseln blev också värre och jag mådde verkligen uselt. Hämtade Emma hos tränaren som tagit med henne hem, åkte och handlade färdiga pannkakor(orkade inte laga mat) för att sen åka hem, värma mat och stoppa i säng barnen. Under tiden jag värmde maten tog jag ett par bamyl som iaf fick febern att sjunka. När barnen sov kröp jag i säng och där stannade jag till i morse.

Tanken var att Maken skulle lämna alla barnen på respektive ställe idag på morgonen så jag bara behövde fixa i ordning mig själv för ett viktigt möte som vi försökt få till stånd i tre månader med en elev. Maken gick upp men efter en kvart skickade jag iväg honom till jobbet för han var mer omöjlig än barnen! Alla vi hemma har ung lika bra morgonhumör så det gäller att vara taktisk och smidig på morgonen för att det ska flyta på. Att i det läget komma in som värsta bulldozern funkar inte så efter en kvart hade Emma stängt in sig på sitt rum gråtandes och vägrade göra ngt som pappa sade till om. Ida gallskrek och Linnéa likaså. Maken hade eldat upp sig så han var helt tokarg. Det var bara att pallra upp sig från sängen, köra igång diplomatin och få iväg Maken till jobbet...

Min morgon var inte toppen med andra ord och jag mår fortfarande lika dåligt. När jag jobbat klart kvart över tolv idag tänker jag krascha på soffan och så får väl barnen titta på film eller nåt. Borde ringa en läkare eftersom jag har ont i njurarna men jag orkar nog inte det idag. Jag har inte dött av urinvägsinfektion förr.