Idag var första dagen som jag fick träffa mina framtida elever. Hade B-engelskan idag och klassen verkar jättemysig. Bara massa tjejer men det skulle visst finnas en kille med också som var frånvarande idag. Det är rätt spännande att se vad som händer mellan 9an och 2-3an i gymnasiet. Det är rätt mkt måste jag säga. De är kanonduktiga på att prata engelska och förstår i princip allting jag säger... Det brukar krävas en veckas tillvänjning annars eftersom jag pratar med dialekt förutom att jag snackar brittisk engelska vilket inte alla är så vana vid heller konstigt nog. Dagens lektion var grammatik... Inte det mest spännande men vi följer väl det mönster de är vana vid- iaf till en början! I klassen finns det en tjej som rätt snart sträckte ut en hand. Tydligen hade hon och förra läraren inte kommit så väl överens. Eller snarare tjejn ansåg att förra lärare dömde ut henne... Det hoppas jaginte att hon kommer tycka om mig men så brinner jag lite extra för strulputtarna i skolan också:D Kanske därför jag passade så bra på Villan??? Längtar tillbaka dit och hoppas att den här terminen ska gå fort. Hoppas dock att jag ska lära mig en del nytt nu och det är säkert inget fel på denna skolan heller... Det är bara inte Villan!

Annars idag har vi invigt första hela skolveckan med sjukdom. Linnéa kom hem från dagis idag och var gnällig till tusen. Hon somnade i bilen på väg hem och har sen dess fortsatt sova. Hon är supervarm så febern har kommit på besök. undra om det blir ngt mer? Granntjejen har halsfluss... Vi håller tummarna för att det inte ska vara mer än en vanlig förkylning eller LInnéas vanliga feberdagar. Just nu jagar vi ngn som vill vara barnvakt. Känns lite väl att behöva vabba första veckan på jobbet! Mårten får stanna hemma imorgon om ingen ställer upp. Jag tar onsdag när jag iaf är ledig så får vi se om torsdagen hur det ser ut då.

Jag måste få berätta om Emma. Hon har ju som många av er vet varit lite jobbig. Hon kom in i trotsåldern som treåring och sen eskalerade den till värsta tonårsfasonerna(tro mig jag vet när det är värsta!) för att strax före jul bara försvinna... Efter fem års trots har vi fått ett barn som är lugnt, harmoniskt, TREVLIGT och hjälpsamt! Jag fattar ingenting men tar tacksamt emot gåvan... Det jämnas ju ut av att sjuklingen byts ut mot ett troll istället:D Hon har tagit över rollen som värsting i familjen fast på sitt sätt. Fast det har jag redan skrivit om vet jag! Summa summarum så är det rätt lugnt hemma nu för tiden. Två av tre barn har ju lugnat ner sig våldsamt mkt!