Har insett sista dagarna att ett mirakel har skett! Nej, skolan har inte förvandlats till världens bästa och nej jag har inte heller vunnit på Bingolotto eller Triss. Det som skett har nog så sakta smugit på oss så vi ingenting har märkt. Ida har lärt sig leka själv! Ja leka själv har hon väl alltid kunnat men det har liksom aldrig varit saker som vi tyckt hon borde hålla på med. Har det inte varit att koppla ihop sladdar med eluttag eller ta sig in i skåpet för att äta sopor så har det varit att hon rymt ut på vägen eller käkat mellanmål i kattlådan*rys*. Idag har hon faktiskt lekt med sin docka själv utan att hyssa i säkert tio minuter och för oss är det ett mirakel. Dessutom så mitt i allt nejsägande så har hon också börjat lyssna på argument. Om vi säger åt henne att gå ut från Emmas rum eller sluta ha sönder påsarna med gips så händer det faktiskt att hon gör det! Helt otroligt!

Tro dock inte att hon förvandlats för mkt. Senast igår önskade jag att de fått mitt totala ointresse för konst för då hade hon dekorerat fönstret och fönsterramen i köket med en märkpenna- en vattenfast märkpenna! Hon hade också märkt sig själv lagom till bröllopet nästa helg men det kanske hinner blekas och fyllas på några ggr till... Eller att hon inte fått mitt intresse för bakning när hon i onsdags hällde ut massa mjöl, nötter och denna ständiga favorit-Oboy på bänken i köket. "Baba mamma!" Maken och jag konstaterade häromdagen att vi kommer spara en halv förmögenhet på toapapper, tvål, tandborstar och tandkräm när Ida slutar hälla ut, smula sönder och dekorera med dessa varor i badrummet.

Ida börjar dock sakta men säkert bli större och nu har hon visst övergivit dockan för att vara en "sessa" istället och hon har börjat älska rosa... Inte min favvis om man säger så:/