Enfaldiga människor tycker jag inte om. På sista tiden har jag stött på en hel del av dessa och jag blir så arg. Jag blir arg när dessa enfaldiga människor ska bestämma över min dotters liv eller på ngt sätt blanda sig in med massa tyckanden om saker de inte har med att göra.

Rektorn på vår skola är en sån enfaldig människa. Jag har aldrig råkat ut för en vuxen som är så otroligt egocentrisk. Vi satt i möte i fredags i en halvtimme och skulle prata om Emmas mående. Det tar inte många minuter innan jag förstår att hon inte alls är intresserad av hur hon mår utan mer bara är intresserad av vissa skeenden på skolan samt hur fantastisk hon själv är. Undra hur många ggr som hon slog sig för bröstet och skröt om att hon minsann kan namnet på alla barnen i skolan och deras föräldrar... Helt ärligt, jag skiter i om hon kan namnet på Emma om hon inte bryr sig om hur hon mår. Sen hennes stolthet över att ha fått in en hel halvklasstimme till i klassen i veckan! En hel timme till när hälften av barnen i klassen har stressymptom och en handfull mår så dåligt att de inte ens tycker om skolan.

På föräldramötet stötte vi på en enfaldig människa till. En mamma i klassen, som för övrigt är mamma till en av de stökigaste killarna, som blir arg över att vi föräldrar är upprörda över nuvarande situation men inte kontaktat henne! Ska jag ringa til henne som aldrig varit trevlig mot mig och fläka ut byken för att hon ska känna sig delaktig i allt prat som sker om skolan? Nej tack, Emma integritet är värd aningens mer än så för mig. Dessutom hade vi medvetet väntat in föräldramötet där alla är samlade. Denna mamman är känd för två saker. Hon är så oerhört trevlig när det passar men alla passar inte henne utan det är hon som väljer vem hon pratar med och sen så måste hon själv vara inblandad i allt skvaller och är hon inte det är det katastrof. Usch för såna människor!